Europas ständiga dragning till förändring och vilja att testa gränser blev väldigt tydlig i början av 1900-talet när nya konst- och litteraturideal började spridas i stora delar av Europa. Den här gången hade dock den europeiska konsten överträffat sig själv när det gäller förnyelse och om många hade behövt tid för att vänja sig vid de nya kulturepokerna tidigare så blev nog detta ännu mer svårsmält. Nu var det nämligen dags för modernismen att erövra Europa.
Modernismen
Det var verkligen en tid av chock för kulturvärlden. Ända fram till realismen kan man säga att kulturen ständigt strävade mot perfektion: mer skönhet och mer verklighetstroget. Denna strävan bröts i början av 1900-talet. Inom kulturen började begreppen skönhet och verklighetstroget att omvärderas och omdefinieras. Vad är egentligen vackert och vad är egentligen realistiskt? Man började tänka nytt. Den nya rörelsens namn kom att bli modernismen.
Modernismen spreds till en stor del av Europa men hade sitt centrum i Frankrike och Tyskland. Konstnärer och författare åkte till Paris och Berlin och målade, festade och skrev.
Ett skäl till att kulturen förändrades var att fotot och filmen utvecklades och spreds över världen. De klarade mycket bättre än konstnärerna och pjäsförfattarna att ge en realistisk bild av verkligheten. Vad skulle dessa göra nu? Det handlar alltså delvis om något så enkelt som en strukturkris, där en ny teknik hotar att göra de gamla färdigheterna överflödiga. Om man inte kunde tävla med ett foto om att återskapa verkligheten så kunde man göra något annat, något oväntat. Dessutom kom Freuds teorier om det omedvetnas betydelse för oss och det uppmuntrade både konstnärer och författare att se på det mänskliga psyket på ett nytt sätt. Hur kan man säga att en verklighetstrogen bild av människa ges av att man får reda på dess tankar när så mycket av det centrala i en personlighet är omedvetet för personen själv? En tredje förklaring till utvecklingen av modernismen är det första världskriget, som blev en chock för det europeiska medvetandet. Kan man fortsätta skriva vackra dikter om en smäktande natur och måla av idylliska frukostar i det gröna när världen brann och europeiska tjugoåringar sköt ner varandra i miljontalet bland smutsig lera och taggtråd? Nej, det krävdes en ny konst för att beskriva det obeskrivbara.
Inom litteraturen finns det flera kända modernister som Franz Kafka som beskrev sina märkliga mardrömsvärldar där normalitet och det absurda gick hand i hand. Det finns även den brittiska författaren Virginia Wolf som skrev experimentella romaner med olika märkligheter som till exempel användningen av det som kallas inre monolog där man får följa med i en persons oordnade tankar. Mrs Dalloway och Orlando är två av hennes mest kända verk.
Även musiken förnyades på ett liknande sätt. Disharmonier, många tempoväxlingar och annat började du blandas med den traditionella klassiska musiken och man började även frångå den gamla strukturen som förvisso även den hade förändrats tidigare men nu började man helt bryta mot den. En modernistisk kompositör var ryssen Igor Stravinskij. Hans kanske mest kända verk är musiken till baletten Våroffer. 1913 hade den premiär i Paris och den väckte stor uppmärksamhet, ja rent av skandal. Många i publiken tyckte det de såg och hörde var väldigt konstigt och rent att av undermåligt och började bua, medan andra älskade det. Både musiken, koreografin och dekoren var utmanande och ny och effekten blev stark.
Modernistiska varianter
Det finns några undergrenar till modernismen som alla visar på olika sidor av den nya kulturen. Dadaismen var den galnaste av de alla vände och vred på alla invanda begrepp. Man läste obegripliga dikter, spelade musik som stred mot alla tankar om harmoni och man gjorde konst av vardagsting. Allt är konst var budskapet. Det kanske mest kända dadaistiska verket gjordes av fransmannen Duchamp som helt sonika ställde ut en vanlig pissoar på en konstutställning och hävdade att den var lika mycket konst som något annat. Man ville även gärna skoja också och visa på vanvördighet mot så kallad stor konst. Ett bra exempel på det är när man visade upp en kopia av Mona Lisa, men där hon fått mustasch och skägg. Saker som vi kanske ser mest som barnsliga men som då sågs som skandalösa och som vidgade vyerna för vad som var konst.
Surrealismen var den gren som tydligast tog intryck av Freuds läror om det omedvetna och drömmarnas betydelse. Målet för konsten var ge en bild av en människas omedvetna sidor och därför blir en surrealistisk tavla eller dikt ofta en blandning mellan det tydliga och begripliga och det bisarra och märkliga. Precis som i en dröm. Spanjoren Salvador Dalí var en surrealist ut i fingerspetsarna.
Expressionismen handlade om att varje människa har en subjektiv upplevelse av sin omvärld och det är just denna upplevelse som är den enda som är betydelsefull. Det är ingen mening med att försöka beskriva en objektiv verklighet när det enda varje människa upplever är en helt egen variant av denna verklighet. Tydligast kom detta fram i konsten där konstnärerna målar av sin känsla av något, mer än hur det egentligen såg ut. Det blir då förvrängda perspektiv där vissa saker förstoras och andra förminskas helt utifrån hur personen som gjort tavlan känt inför det som beskrivs. Den tyske konstnären George Grosz är ett mycket bra exempel på en expressionist.
Den enda av de modernistiska underavdelningarna som gillade krig och våld var futurismen. För futuristerna var fart, våld och styrka högt eftersträvansvärt och man såg positivt på framtiden, där tekniken ska utvecklas ännu mer och skapa nya magnifika vapen och snabbgående bilar och flygplan. Den gamla världens vurm för det mjuka och vackra i naturen skulle bort. De gamla grekerna och deras stilfulla tempel kunde flyga och fara. De var ofta väldigt macho i sin attityd där man hyllade manlig styrka och våld och uttryckte öppet förakt för kvinnan. Många blev fascister men andra drogs mer åt kommunismen.
En gren av modernismen var den så kallade funktionalismen. Den fokuserade på arkitektur, både exteriör och interiör, samt på möbelkonst. Som namnet antyder så hamnade en sak i fokus: är det funktionellt? Alltså, uppfyller de krav man kan ha på att ett hus eller möbel är praktiskt? Skönhet för dess egen skull hade varit rådande inom arkitekturen under mycket lång tid men nu skulle man tänka bort i stort sett helt från denna aspekt. Man lyfte fram betydelsen av ljus och luftighet, som stod i stor kontrast till 1800-talets murriga bostäder med tunga mörka gardiner och mängder med tavlor på väggar och stora mörka mattor på golven. Nu skulle det vara avskalat och sparsmakat. Inom möbelkonsten kom den tyska konstskolan Bauhaus att spela en central roll. Möbler som var stilfulla men främst bekväma skulle möblera de modemedvetna på 1920- och 30-talet.