Från och med mitten av 1400-talet inleddes en förändringsfas i den europeiska kulturen. Under de följande århundradena kom flera olika kulturepoker att avlösa varandra, där inte sällan den nya stilen skapades som en reaktion på den föregående. Nu märks verkligen den europeiska förkärleken för förnyelse och längtan efter något nytt. Först börjar dock Europas kulturella förändring med att man blickade bakåt, mot antiken.
Renässansen
Om begreppet medeltiden kan ses som ett av historiens mest nedvärderande epitet så måste nog renässansen ses som det kanske mest positivt laddade, till viss del direkt överdrivet positivt. Medeltiden används som exempel på mörker och renässansen på ljus. Det faktum att det var under den tid som kallas renässansen som begreppet medeltiden skapades komplicerar saken ytterligare. Begreppet renässansen är av betydligt senare datum. Det var först i mitten av 1800-talet som en historiker lanserade begreppet som namnet på en epok.
Det vi kallar renässansen är främst namnet på en kulturepok som rådde från slutet av 1300-talet till början av 1600-talet i olika delar av Europa. Det hela började i Norditalien och spreds senare till övriga Europa. Ordet renässans betyder återfödelse, och det man menade hade återfötts var antiken. I de norditalienska stadsstaterna sjöd det av kreativitet under den senare delen av medeltiden. Och det fanns mycket pengar. Städer som Venedig, Genua och Florens hade ju tagit över handeln i Medelhavet i och med korstågen och sedan dess hade man utvecklat sina handelsimperier än mer. Eftersom de låg så nära Rom så var det nära till hands för de som verkade där att intressera sig för den romerska antiken, som ju kan ses som något av Italiens storhetstid. Nya texter av romerska författare upptäcktes hela tiden och nya skulpturer och byggnader från antiken uppmärksammades. Men det som verkligen fick igång det hela var att man nu på allvar även började upptäcka de gamla grekerna! Med hjälp av den kunskap om grekerna som européerna fått från araberna i Spanien, de lärda i Konstantinopel och genom en rejäl djupdykning i klostrens bibliotek hade man nu möjlighet att kunna läsa verk på grekiska av Platon, Aristoteles, Sofokles, Herodotos och många andra. Detta blev den stora innegrejen i Norditalien, och den stad som gav det största bidraget till renässansen var Florens. Renässansens ideal kom under 1400-talets senare del att spridas norrut, inte minst till Flandern, som ju liknade Norditalien i och med det att även Flandern var ett rikt område fullt med framgångsrika handelsstäder.
Det var främst konsten som påverkades och man började skapa nya statyer och målningar som var direkt inspirerade av antiken. Konstnärer som Leonardo da Vinci, Michelangelo, Rafael och Sandro Botticelli skapade verk som idag ses som odödliga exempel på den europeiska kulturen. Man bör dock komma ihåg att en stor del av de motiv man målade var kristna även under denna tid. Det nya var dock att även annat började ta plats, som till exempel antika motiv och porträtt av samtida personer som inte alltid var religiösa ledare eller kungligheter.
Något som var mycket viktigt under renässansen var harmoni och jämvikt. Byggnader skulle ha en renhet och med god balans mellan olika delar, precis som under den klassiska grekiska antiken. En nyhet som kom under renässansen var centralperspektivet, som innebar att målarna kunde få fram en illusion av djup i sina tavlor, som skapade en slags 3D-känsla. Även författare inspirerades och återupptäckten av den grekiska tragedin ledde till en helt ny genre inom musiken: operan. Monteverdis opera Orfeo (1607) är ett tidigt exempel på denna nya genre. Den handlar om den antika myten om Orfeus, den mästerlige musikern, och hans hustru Eurydikes tragiska öde. Orfeo räknas som den första riktiga operan och Monteverdis kompositioner ses som en övergång mellan renässansen och nästa epok: barocken.
Barocken
I början av 1600-talet började man skriva en ny typ av musik, måla på ett nytt sätt och rita hus i en annan stil än tidigare. Den huvudsakliga drivkraften bakom den nya konststilen var den katolska kyrkan som under reformationens dagar var i desperat jakt efter något nytt vapen i kampen om européernas själar. Man behövde få folk att verkligen känna det katolska budskapet och därmed öka både förståelsen och entusiasmen inför det. Konsten blev en viktig nyckel och man storsatsade i kyrkor över hela det katolska Europa på att ge liv och energi åt det katolska budskapet.
Delvis bröt man med renässansens ideal om harmoni och jämvikt och den nya stilen kom att präglas mer av oregelbundenhet, rörelse och i viss mån även svulstighet. Med tiden kom denna stil att kallas barock. Ordet barock hade länge en nedlåtande klang, och delvis finns denna negativa attityd kvar. Uttryck som ”det är rent barockt!” lever kvar än idag. När man nuförtiden använder begreppet så gör man det dock oftast utan någon negativ laddning.
Förutom att konsten var präglad av rörelse och oregelbundenhet fanns även en viss fäbless för det storslagna och mäktiga, där mörka färger skulle skänka en känsla av allvar till konstverken. Den katolska kyrkan var som sagt ofta drivande när det gällde mycket av barockkonsten och därför blev motiven ofta religiösa. När det var som bäst kunde det handla om väldigt realistiska och starka bilder som till exempel flamländaren Peter Paul Rubens tavla Nedtagandet från korset (1612-1614). Där kan man riktigt känna tyngden från Jesus kropp och hur lärjungarna tvingas spänna sina muskler för att orka lyfta ner honom.
Inom musiken så är begreppet brett och handlar om ganska olika sorters musik under en lång tid. Man brukar tala om barockmusik ända fram till mitten av 1700-talet och flera av de mest kända kompositörerna sorteras in under barocken: Johann Sebastian Bach, Antonio Vivaldi och George Friedrich Händel är några av tyngsta namnen. Även om begreppet innefattar olika stilar så finns det vissa drag som återkommer, till exempel märker man ofta av en tydligt jämn puls i den och till skillnad från den medeltida gregorianska sången var den konsekvent flerstämmig. Barocken introducerade flera musikaliska nyheter som sonetten och konserten. Musiken får också en något mer sekulariserad prägel. Förvisso skapades även under denna tid mycket religiös musik (till exempel var Bach hela sitt yrkesliv organist i domkyrkan i Leipzig) men nu började även rent profan musik skapas, för att till exempel ära kungar och andra furstar som i Bachs Brandenburg concertos eller Händels Musik vid ett kungligt fyrverkeri, men det kunde även handla om rent icke-religiösa teman som Vivaldis De fyra årstiderna. Den nya genren opera utvecklas mycket under denna långa epok och blev den mest ansedda formen inom musiken. Påfallande ofta handlar operorna om antika livsöden, vilket är en påminnelse om att även om barocken delvis bröt med renässansen så behöll den vissa inslag.
Bachs Brandenburgkonserter
Rokoko
Om barocken var storslagen och ibland rent svulstig så var den stil som uppkom i början 1700-talet och hade sin glansperiod ungefär vid seklets mitt, rokokon, mycket mer sirlig och lätt. Här gällde glada färger och lättsamma motiv. Den asymmetri som började märkas i barocken går ännu längre. Vi kan redan här ana att det inte var kyrkan som stod som främsta finansiär till konsten inom denna epok; rokokon hörde hemma i privata hem, hos adelsmän och rika borgare som ville ha det trevligt kring sig helt enkelt. Det märks också på att stilen rokoko även brukar kopplas till möbler. Ljusa och lätta att sitta och dricka kaffe i. Ljust och fräscht!
Även de teman som tas upp skiljer sig från barocken då man nu blev mycket mer intresserad av lättsamhet, lekfullhet och erotik. Barocken var ofta allvarlig och heroisk, men mycket lite av det fanns i rokokon, som mer ville skildra det goda livet. En annan nyhet var att man tog intryck av kinesisk konst. Kina var på högsta mode i 1700-talets Europa och det märktes.
Det finns många exempel i Europa på rokoko, inom olika områden. Ett bra exempel på rokoko är slottet Sanssouci utanför Berlin, som lät byggas av den preussiske kungen Fredrik den store. Det är ett trevligt slott färgat i gult och som uppfyller kraven på den lätthet och det ljus som kännetecknade epoken. Ja, till och med namnet Sanssouci känns väldigt mycket rokoko, eftersom det betyder ”utan sorg”.
Nyklassicism
Men rokokons avvikelse kom att bli kortvarig: med nyklassicismen gick man tillbaka till antiken igen. Även om ju både renässansen och barocken visade tydliga tecken på inspiration från antiken så kom nyklassicismen att det hela ett steg till: antiken skulle efterliknas ännu mer än tidigare. Intresset för antiken var starkt i Europa ända sedan 1400-talet och under 1700-talets andra hälft blev det än starkare. Skälet till det var kanske främst utgrävningen av Pompeji. Denna gamla romerska stad strax söder om Neapel hade gått under år 79 i ett stort vulkanutbrott. Den inte bara gick under: den begravdes helt i aska och kom att ligga orörd ända fram till de stora utgrävningarna inleddes under 1700-talet. Projektet väckte stor sensation i hela Europa och inte blev fascinationen mindre av att man upptäckte så väldigt många byggnader, statyer och andra ting under utgrävningarna. En hel gammal romersk stad fanns helt plötsligt att beskåda och att till och med gå omkring i! Antiken blev åter högsta mode.
Den nyklassicistiska stilen präglades liksom den klassiskt antika av stramhet, harmoni och symmetri. Raka linjer, allvar och storhet skulle finnas med. Från den nyklassicistiska tiden har vi bland annat kvar mängder med byggnader från olika delar av världen. Det här var inledningen på den industriella revolutionen och det fanns stora resurser att satsa på nya byggnader. Banker, skolor, parlament, domstolar och andra viktiga byggnader byggdes ofta i nyklassicistisk stil och många av dem står kvar än idag.
Inom musiken talar man om Wienklassicism och det är väl inte helt lätt att se de antika kopplingarna där. Musiken präglas i motsats till konsten och arkitekturen av en lätthet och elegans som snarare för tankarna till rokokon. Det finns dock vissa likheter med den övriga klassicismen: det finns ett schema som ska följas där olika satser har olika funktion, och det finns en regelbundenhet som kan kopplas till nyklassicismens vurm för symmetri och ordning. Det är dock lätt att förstå skälet till den första delen av begreppet: alla de framstående kompositörerna inom Wienklassicismen verkade i Wien, dåtidens Europas musikaliska huvudstad. De mest kända kompositörerna inom Wienklassicismen är Joseph Haydn och Wolfgang Amadeus Mozart som levde större delen av sina vuxna liv där och skrev musik inom olika genrer, kanske främst symfonier och operor. Några av Mozarts operor anses tillhöra de allra största: Figaros bröllop, Don Giovanni och Trollflöjten.
Till avsnitt 4.7 Europeisk idéutveckling och vetenskap under tidigmodern tid