1.1 Vad är Europa?

Innan vi börjar titta på Europas historia och dess samtid så bör vi inleda med att ta ett helhetsgrepp på Europa: vad är Europa? Vilken betydelse har det haft? Hur skiljer sig Europa från andra världsdelar? Dessa frågor kommer vi att titta närmare på nu.

Europas gräns

Europa är ett begrepp som idag är accepterat och väl använt. Vad man exakt menar med begreppet är dock inte helt klart. Man kan för det första tala om Europa som ett rent geografiskt begrepp och då åsyftas den västra delen av den eurasiska kontinenten. Gränsen mellan Europa och Asien går vid Uralbergen och Kaukasus. Allt väster om dessa bergskedjor tillhör Europa. Men man kan även tala om Europa som ett kulturellt begrepp. Man menar då att det finns en europeisk kultur, men var går gränsen för den? Tillhör Ryssland den europeiska kulturen? Tillhör den lilla del av Turkiet som ligger i Europa den europeiska kulturen? Tillhör områden som bebos i huvudsak av ättlingar till européer Europa, sådana länder som USA, Kanada och Australien? Vilken relation finns mellan begreppen den europeiska kulturen och den västerländska kulturen?

Även om gränsdragningen inte är helt klar så är de flesta överens om att alla länder som ligger väster om Uralbergen och Kaukasus förutom Ryssland och Turkiet definitivt tillhör Europa, även i någon slags kulturell mening. Det är på det hela taget Ryssland som är det stora gränslandet. Ingen ifrågasätter om Sverige, Nederländerna, Spanien eller Albanien ligger i Europa. Och de som bor i Kanada kallar sig inte européer, även om många av dem säkert upplever ett band till Europa. När det gäller länder som Kanada och Australien passar nog begreppet den västerländska kulturen bättre. Detta begrepp används ofta synonymt med begreppet Europa men har den fördelen att det inte begränsas geografiskt.

Ordet Europa

Så nu vet vi på ett ungefär vad som menas med Europa, men när började man tala om Europa? Man vet inte säkert. Begreppet kommer från grekiskan, Europe. Ordet liknar ett feniciskt ord, ereb, från ca 700-talet före Kristus som betecknade området som låg till väster om dem själva. Eftersom fenicierna bodde i nuvarande Libanon så stämmer detta begrepp in på den södra delen av Europa. Ordet har härletts till andra språk och skulle kunna ha betytt ungefär ”solnedgångens land”, vilket som bekant är i väster.

Det finns även en mytisk version av hur begreppet Europa skapades. Enligt denna myt var Europa en fenicisk prinsessa. Guden Zeus blev kär i Europa och förvandlade sig till en tjur.  Hon flydde via havet till Kreta och blev uppenbarligen upphunnen och antingen förförd eller våldtagen av Zeus, i tjurgestalt, och födde honom en son, Minos, som grundade den minoiska kulturen. Eftersom Kreta ligger väster om Fenicien så stämmer den mytiska versionen med den geografiska.

Europa och tjuren

Begreppet Europas historia

Begreppet Europa kom dock inte att användas som ett namn på en världsdel på väldigt lång tid. Det fanns helt enkelt inget behov av det eftersom världen länge var uppdelad på helt andra sätt. Fram till 400-talet efter Kristus tillhörde södra och västra Europa till Romarriket och därmed hade man i t.ex. nuvarande England mer gemensamt med de romerska provinserna i Nordafrika och Mellanöstern än med Skandinavien. Medelhavet förenade olika områden, mer än det skiljde.

Men i och med Västroms fall 476 började dock en gemenskap som åtminstone täckte in delar av Europa, och endast i Europa, att framträda, nämligen den katolska kyrkan. Denna kyrka hade en för sin tid avancerad organisation som sträcktes längre och längre norrut. Till en början bestod gemenskapen kring Medelhavet då de gamla delarna av Romarriket kom att behålla kristendomen, som ju hade införts redan under 300-talet, men när den nya religionen islam fick sitt genombrott under 600-talet splittrades Medelhavsområdet. De gamla kristna områdena i Nordafrika och Mellanöstern blev islamiserade i och med den arabiska invasionen och kristendomen koncentrerades mer och mer till just Europa. Samtidigt hade man med hjälp av mission spridit den katolska kyrkan till fler och fler delar av Europa. Kring år 1000 var nästan hela Europa kristnat (endast i nordost som t.ex. delar av Sverige och Finland återstod) och en huvuddel av detta område lydde under den katolska kyrkan. Den östliga delen tillhörde den ortodoxa kyrkan, som utgick från Östrom och patriarken i Konstantinopel. Även den ortodoxa kyrkan spreds norrut till områden som till exempel Serbien, Ukraina och Ryssland.

Under hela denna tid använde man dock inte begreppet Europa för att beteckna vår del av världen utan man talade istället om kristenheten. Man ska inte heller glömma att det fanns under lång tid delar av västra Asien som var kristet, nämligen områden i bland annat nuvarande Turkiet som tillhörde Östrom. Med tiden kom Östrom att byta namn till Bysantinska riket och som sådant kom det att bestå under lång tid.

Begreppet Europa började användas efter det bysantinska rikets fall 1453. I och med att de muslimska turkarna, i det så kallade Osmanska riket, tog över det sista kristna riket i Mellanöstern kunde man nu konstatera att kristendomen var nästan helt koncentrerad till Europa. Det fanns ett behov av att definiera sig själv gentemot den muslimska fienden. Delar av Europa, Balkanhalvön och Grekland, kom dock att tillhöra det Osmanska riket fram till 1800-talet. Nu ska man dock komma ihåg att de flesta som bodde i de av turkarna ockuperade områdena på Balkan, som t.ex. Serbien, Bulgarien och Grekland, fortsatte att vara kristna. Gruppen bosniaker i nuvarande Bosnien övergick dock till islam.

Att man under 1400-talet valde att damma av det gamla begreppet Europa beror mycket på att intresset för antiken ökade starkt på denna tid. Detta var under början av det vi kallar renässansen, vilket var en tid då intresset ökade starkt för antiken i allmänhet och den grekiska antiken i synnerhet. Så det låg liksom i tiden att titta tillbaka på gamla begrepp från den tiden. Och då passade det bra med Europa, som ju kom till under antiken.

Under 1500-talet hände två saker som kom att stärka begreppet Europa ytterligare: upptäckten av Amerika och reformationen. I och med Columbus upptäckt av kontinenten Amerika 1492 lyckades de stora europeiska länderna för första gången besegra och kolonisera stora områden. Detta ökade stoltheten men ökade också medvetenheten om vilka man var. Man var européer, och de andra var amerikaner, eller indianer som de oftare kallades för.

Den andra stora händelsen som ökade användningen av begreppet Europa var något som inträffade samtidigt som koloniseringen av Amerika genomfördes, nämligen den stora reformationen. Under hela medeltiden hade den katolska kyrkan dominerat starkt i Europa (utom som jag tidigare skrev i delar av Östeuropa) och detta gjorde att det inte fanns behov av ytterligare ett begrepp. Men reformationen splittrade den katolska världen i flera delar. De nordliga delarna av Europa blev så kallade protestanter och bildade egna kyrkor helt skilda från den katolska kyrkan. Det handlar bland annat om de nordiska länderna, England, Nederländerna och delar av Tyskland. Från att ha varit Guds ställföreträdare på jorden blev påven för vissa européer en symbol för ondskan. Man klippte alla band med varandra. Det blev under 1500-talet i stort sett omöjligt för en katolik att överhuvudtaget befinna sig i ett protestantiskt land och vice versa. Detta splittrade Europa på ett sätt som man inte sett maken till ens under Romarrikets dagar.

Med tiden kom man dock att vänja sig vid tanken på att kyrkan nu faktiskt var splittrad. Inte för att man gillade varandra för det. Men man upprättade i alla fall diplomatiska förbindelser över trosgränsen och man kunde med tiden till och med alliera sig med ett land med som hade en annan tro, till exempel var Sverige och Frankrike allierade under trettioåriga kriget under 1600-talet. Allt detta ledde hur som helst till att begreppen kristenheten och kyrkan inte fungerade längre. Och då kom det gamla begreppet Europa väl till pass. För alla var vi européer, oavsett om vi var katoliker eller protestanter.

Sedan 1500-talet har begreppet Europa varit etablerat som ett namn på den delen av världen och den kultur vi tillhör här. Och även om den europeiska unionen ibland kan uppleva kriser och hot om splittring så står sig namnet Europa starkt.

Liknande begrepp

Ett begrepp som ofta används med ungefär samma betydelse som Europa är som jag nämnt tidigare Västerlandet. Man talar ofta om den västerländska kulturen eller den västerländska civilisationen men vad menar man egentligen med det? När man tittar lite närmare på dessa begrepp så ser man att de ofta betyder ungefär samma sak; både Västerlandets och Europas vagga anses ligga i antikens Grekland, båda handlar främst om länder i Europa men Västerlandet är mer flexibelt i det att det även kan syfta på länder dominerade av europeiska ättlingar som USA.

Det förekommer ibland diskussioner om användningen av begreppen Europa och den västerländska civilisationen och om man skärskådar det hela så ser man att det finns stora olikheter inom Europa. Detta har gjort att det finns en kritik mot att använda dessa begrepp. Men det skulle inte vara möjligt att avskaffa dem, ens om man ville det. De är nämligen väldigt etablerade och inte minst: de är relevanta.

Till avsnitt 1.2 Europas betydel

Till översikt