Nu är en av höjdpunkterna för sistaårseleverna 2019 på det samhällsvetenskapliga spetsprogrammet Modern Humanities avklarad: resan till New York och Washington DC. Studieresan till USA förkroppsligar programmets bärande delar: politik, historia och kultur. De olika besöksmålen återspeglas också i detta. Vi började med att besöka den svenska FN-representationen samt FN-högkvarteret.
Inne i Generalförsamlingen
Det brukar sägas att ”allt som händer i världen förr eller senare kommer till FN i New York” och det är något vi kunde konstatera. Ett särskilt tack vill vi rikta till Dag Sjöögren, Förste ambassadsekreterare, som gav oss värdefulla insikter och kunskaper om FN:s arbete i teori och praktik.
Därefter gjorde vi en egen guidad tur till det ett av världens ekonomiska maktcentrum, Wall Street, där eleverna av sina lärare fick höra om dess betydelse förr och idag. Vi gjorde även ett besök på den plats som av bekant anledning format världspolitiken på 2000-talet: Platsen där World trade center-tornen stod fram till 11 september 2001. Idag kallas platsen 9/11 Memorial. En plats som onekligen ger intryck.
Ingången till Ellis Island-museum
Dagen därpå tog vi tunnelbanan till södra Manhattan. Därifrån tog vi en färjetur till en historisk viktig plats i USA:s och västvärldens historia: Ellis Island. Få platser har betytt så mycket som denna för den västerländska självbilden, att vara platsen där människor möter frihet och möjligheter istället för förtryck och fattigdom. Många är de människor som steg i land på Ellis Island och de har format dagens USA. Immigranternas väg till ett bättre liv är mycket väl dokumenterat och illustreras på ett fantastiskt sätt här. På vägen dit passerade vi dessutom den ikoniska statyn Frihetsgudinnan, vilket var ett givet fototillfälle!
Mot friheten!
En viktig byggsten i programmet är att studera Europa och dess kultur och var hittar man det? I New York, på ett av världens största konstmuseum: The Metropolitan Museum of Art. Beläget vid Central park finns denna kulturinstitution, invigt 1872, med över två miljoner konstföremål. Här kan man frossa i konst från många tider och kulturer, alltifrån grekiska statyer och egyptiska tempel till moderna mästerverk av bland annat Vincent van Gogh och Jackson Pollock.
Den sista programpunkten bestod av en guidad tur till världens politiska högkvarter och tillika USA:s huvudstad, Washington DC. Här koncentrerades vårt besök till The National Mall. Vi utgick från Lincoln Memorial
Vid Lincoln memorial
där amerikansk historia och samtid knyts ihop, för att ta oss vidare till minnesplatserna för Korea- och Vietnamkriget. Som en av flera höjdpunkter måste besöket vid Vita huset och Capitolium givetvis lyftas fram.
Utanför Capitolium
Få byggnader symboliserar politisk makt och västvärldens epicentrum som dessa. Innan återfärd mot New York var vi även inne i Smithsonian National Air and Space museum där man bland annat kan titta på världens första fungerande motorflygplan, månlandare, rymdfärjor och mycket mer.
Nu har vi genomfört studieresan till New York och Washington för sistaårseleverna på det samhällsvetenskapliga spetsprogrammet Modern Humanities. En mycket lyckad resa, som både gav ökad bildning och minnen för livet!
I mitten av oktober var det dags för en av höjdpunkterna på Europaskolan Strängnäs spetsprogram Modern Humanities. Avgångseleverna där brukar nämligen göra en studieresa, och även detta år kunde den gå till USA.
Vi inledde studieresan till USA med att besöka den svenska FN-representationen samt FN-högkvarteret i New York.Ett särskilt tack vill vi rikta till Inga-Lill Bengtsson som gav oss värdefulla insikter om FN:s arbete och Sveriges roll.
Därefter begav vi oss till ett av världens ekonomiska maktcentrum, Wall Street. Vi gjorde också ett besök på den plats där World Trade Center-tornen stod fram till 11 september 2001. I dag kallas den 9/11 Memorial. En plats som onekligen ger intryck och perspektiv på den politiska utvecklingen efter 2001.
Nästa del i programmet bestod av en guidad tur till världens politiska högkvarter, Washington DC. Här koncentrerades vårt besök runt The National Mall. Vi utgick från Lincoln Memorial där amerikansk historia och samtid knyts ihop, för att ta oss vidare till minnesplatserna för Korea- och Vietnamkriget. Innan återfärd mot New York var vi även inne i Smithsonian National Air and Space Museum.
Dagen därpå tog vi tunnelbanan till Battery Park för att ta oss vidare till en historiskt viktig plats i USA:s och västvärldens historia: Ellis Island. Platsen som på många sätt varit sinnebilden av friheten. Immigranternas väg till ett bättre liv är mycket väl dokumenterad och illustreras på ett fantastiskt sätt här. På vägen dit passerade vi dessutom den ikoniska statyn Frihetsgudinnan, kanske fortfarande New Yorks främsta symbol?
Vilken plats är sedan lämplig för att studera Europa och dess kulturom man befinner sig på andra sidan Atlanten? Jo, The Metropolitan Museum of Art. Längs the Museum Mile, intill Central Park, finns denna kulturbastion invigd 1872, med drygt två miljoner konstföremål. Här kan man frossa i konst från många tider och kulturer, alltifrån grekiska statyer till moderna mästerverk.
En intensiv vecka med fokus på bildning och utbildning tog till sist slut, och det var minst sagt nöjda elever som klev på planet hem.
I en fullsatt domkyrka fick vi lyssna till en både allvarlig och inspirerande Jan Eliasson som talade om Hot och hopp i en osäker värld, arrangerad av Gustav Vasa-föreningen i Strängnäs.
Ibland är siffror bra att ta till. 1914–1945 dog över 40 miljoner européer som ett resultat av krig, utrensningar, medvetet framkallad svält och folkmord. Det var de värsta åren i Europas historia. Första världskriget, ryska revolutionen, Stalins utrensningar, spanska inbördeskriget, andra världskriget och förintelsen är alla händelser som orsakade stort lidande för väldigt många människor i vår världsdel. Och då har jag ändå inte nämnt sådant som 30-talsdepressionen, fascismens och nazismens uppsving och den fruktansvärda sjukdomen spanska sjukan. Men samtidigt så är 1914–1945 en tid då demokratin får sitt genombrott, industrialiseringen skapar nya produkter som underlättar livet för människor, analfabetismen minskar och nya moderna idéer om bland annat sexualupplysning slår igenom. Det är en tid som kan se ut som ett rent bakslag för Europa men i den finns också frön till det moderna Europa.
Enligt historikern Peter Englund var första världskriget den största människoskapade katastrof världen dittills hade skådat. För Europa som världsdel blev första världskriget en mycket omtumlande upplevelse både rent fysiskt men även mentalt. Mängder med unga män från hela Europa kallades in till arméerna, stora mängder kvinnor tog jobb i industrierna eller som sköterskor, ländernas ekonomier anpassades till arméernas behov, gränser som tidigare varit öppna stängdes (före kriget krävdes inte ens pass för åka runt i Europas länder) både till lands och till sjöss (kriget satte till exempel stopp för mycket av den europeiska emigrationen till USA), tryckfriheten begränsades för att tidningarna inte skulle trycka för fosterlandet skadlig information. Alla påverkades, oavsett om deras länder deltog i kriget eller inte.
Bakgrund
Varför utbröt det första världskriget? Man kan se det som rent av meningslöst. Här stod Europa på toppen och alla europeiska stormakter blev rikare. Men ändå fanns det där något som skulle komma att utlösas under sommaren 1914. En längtan till krig, en längtan till mer makt, en stark nationalism som sedan mitten av 1800-talet hade trummats in i de europeiska folken. Mitt land var bäst och det var dags för oss att få visa det. Den långa freden hade paradoxalt nog bidragit till att ett nytt storkrig bröt ut. Det hade gått så lång tid sedan senaste gången att få visste vad krig egentligen innebar. All vidrighet och smärta drunknade i berättelser om gamla tiders hjältedåd då män fick visa vad de dög till. Det fanns helt enkelt en väldigt romantisk bild av vad krig var. Sedan fanns givetvis också rivaliteten mellan Europas stormakter, och misstänksamheten. Skulle den andra sidan försöka slå till? Kanske vi ska slå till först istället? Bildandet av Tyskland hade som tidigare nämnts rubbat maktbalansen i Europa och det gjorde de andra stormakterna oroliga, inte minst Frankrike.
Det första världskriget var alltså till stor del ett europeiskt inbördeskrig, men fördes ändå över hela världen. Skälet till detta är givetvis att Europa hade kolonier i hela världen och att Europa kontrollerade världshaven.
Den omedelbara bakgrunden till kriget är allmänt känd: mordet på den österrikiske tronföljaren Franz Ferdinand och hans hustru i Sarajevo 28 juni 1914 utnyttjades av Österrike för att kunna krossa Serbien. Turerna som följde var många och förvecklingarna desto fler. Men det var ingen fars som utspelades, utan det hela kom att utvecklas till en tragedi. Alla gjorde sina misstag: Österrike var alltför hungrigt efter en militär framgång, Tyskland stöttade alltför lättvindigt sin österrikiske allierade, Ryssland mobiliserade sina trupper mot den tyska gränsen utan att inse att Tysklands reaktion skulle bli stark, Frankrike såg länge på och gjorde inget för att stoppa utvecklingen och britterna skickade dubbla budskap till Tyskland. Mycket mer finns att säga om detta och skulden har lagts än hit och än dit. Det viktigaste kanske dock var det forcerade förloppet där man saknade en möjlighet att stanna upp och lyssna in varandra ordentligt. Kriget hade börjat leva sitt eget liv innan det ens hade brutit ut. Den 4 augusti förklarade Storbritannien krig mot Tyskland och i och med det låg alla Europas stormakter i krig med varandra.
[sg_popup id=”28″ event=”click”]Karta som popup[/sg_popup]
Förlopp
Kriget inleddes med att Tyskland försökte genomföra sin plan för att besegra både Frankrike och Ryssland, den så kallade Schlieffenplanen. Frankrike attackerades först eftersom man trodde att Rysslands mobilisering skulle ta lång tid. Efter att planenligt intagit Belgien och tagit nordöstra Frankrike stannade offensiven upp vid floden Marne och därmed var de ungefärliga gränserna för västfronten satta för i stort sett hela kriget. Många grandiosa försök att bryta dödläget gjordes, med miljontals döda som följd. I berömda slag som Somme och Verdun offrade generalerna hundratusentals unga män för att äntligen kunna knäcka fienden. På östfronten avancerade Ryssland överraskande snabbt men efter det stora slaget vid Tannenberg lyckades Tyskland stoppa dem och istället började tyskarna avancera österut. Men även på denna front stod det relativt stilla under en ganska stor del av kriget.
En bild från västfronten – tysk skyttegrav från slaget om Messines 1917Det första världskriget förändrade landskapet, som denna skog, till oigenkännlighet.Den belgiska byn Passchendaele före och efter det stora slaget som utkämpades där 1917.
På haven bekämpade de båda sidorna varandra på olika sätt, men däremot sattes de stora flottstyrkorna inte in. Faktum är att under nästan hela kriget väntade både den tyska och den brittiska flottan i sina respektive hamnar. Man vågade inte riskera att förlora de stora och ytterst påkostade slagskeppen. Däremot kom haven ändå att spela en avgörande roll för krigets utveckling. Storbritannien hade regerat på haven ända sedan slaget vid Trafalgar 1805 och såg nu till att utnyttja detta överläge till att blockera haven utanför Tyskland så att detta land skulle lida brist på olika former av förnödenheter. Och strategin fungerade. Men däremot ville Tyskland hitta ett sätt att få britterna att hamna i samma sits. Så därför satsade man på u-båtar. Tanken var att tyska u-båtar skulle skjuta ner brittiska skepp för att minska deras förmåga att kunna föra krig, men med tiden började man bli desperat och då inledde man det så kallade oinskränkta u-båtskriget. Det innebar att alla brittiska och franska skepp var lovligt byte, oavsett om de hade något med krigsinsatsen att göra eller inte. Men inte nog med det: Man sköt även ner neutrala skepp som var på väg till brittiska eller franska hamnar. Detta gjorde att man attackerade även amerikanska skepp och amerikaner dog i dessa attacker.
USA:s befolkning bestod till allra största del av europeiska utvandrare. Dessa hade lämnat Europa bland annat för att undvika krig och förtryck (även om rent ekonomiska skäl var tyngre för många) och det gjorde att man var ytterst obenägen att kasta sig in i ett europeiskt krig. USA tog hand om Amerika så tog Europa hand om resten, så ungefär var dealen. Så det är av världshistorisk betydelse när Europas barn USA beslöt sig för att ge sig in i ett europeiskt storkrig. Sedan detta ingripande har USA tagit en allt större roll i världen och numera sker inte mycket av intresse som inte USA på något sätt är inblandat i. USA gick med i kriget på Storbritannien och Frankrikes sida (Ryssland drog sig ur kriget kort efter att kommunisterna tagit makten) och utgjorde därmed tungan på vågen som gjorde att denna sida vann.
Det första världskriget var ett riktigt världskrig och utkämpades i flera världsdelar. Här i Östafrika, där den afrikanska befolkningen tvingades ställa upp som bland annat bärare, och led stora förluster.
Våren 1918 gjorde tyskarna en sista attack i det så kallade kejsarslaget, men framgången blev inte tillräcklig och efter denna offensiv hade Tyskland tömt ut sina sista offensiva krafter. Nu var det inte en fråga om ifall Tyskland skulle förlora utan när. Hösten 1918 började amerikanernas närvaro märkas av allt mer och tyskarna trycktes tillbaka överallt. Efter att kejsaren abdikerat i början av november så gick den nya tyska regimen med på ett vapenstillestånd den 11/11 och kriget var över.
Men det första världskriget har inte ihågkommits främst för de olika slagen, strategierna eller generalerna: det första världskriget har främst blivit en symbol för det moderna krigets brutalitet. Miljoner och åter miljoner unga män (främst) offrade sina liv för sitt land i strider som inte ledde till något, varken berusande framgång eller katastrofala förluster. Dessutom så var det både då och nu svårt att se varför kriget inleddes och varför det fortsatte år efter år utan att några genombrott gjordes.
Vad ledde då kriget till för Europa? Flera mycket viktiga saker: Tysklands kejsardöme föll och den gamla konservativa stormakten blev en demokrati, det gigantiska Österrike-Ungern splittrades i många olika länder och den österrikiske kejsaren abdikerade. Tyskland straffades hårt i Versaillesfreden och tvingades acceptera förödmjukande villkor, som till exempel att man erkände sin skuld till att kriget bröt ut, armén begränsades kraftigt samt man skulle betala en gigantisk skuld till främst Frankrike. Men det land som påverkades mest var Ryssland. Där störtades tsaren i 1917 års revolution och i och med kommunisternas seger så omvandlades det mycket ålderdomliga landet helt. Det är lätt att glömma men totalt sett blev det första världskriget en stor seger för demokratin. I både Tyskland och det före detta storriket Österrike-Ungern infördes demokratiska statsskick och de länder som segrade: Storbritannien, Frankrike och USA var alla tre väldigt tydligt inne på det demokratiska spåret. En viktig del av detta var att kvinnor fick rösträtt i flera länder under eller strax efter världskriget. Denna seger beror givetvis mycket på den långvariga politiska kampen för kvinnlig rösträtt men även på att många kvinnor under kriget tog över männens jobb i fabriker och därmed fick en ökad roll i samhället och ett ökat självförtroende.
Men första världskriget satte även spår i européernas sätt att se på världen och sig själva. Europa 1914 var mycket självsäkert och såg sig som civilisationens självklara krona. Men efter att ha slaktat varandra i fyra år, efter att ha släppt löst ett besinningslöst våld mot varandra under lång tid och efter att ha sett miljoner på miljoner unga män dö utan någon tydlig mening så började den europeiska självbilden att krackelera. För många innebar kriget ett avståndstagande mot våld och uttrycket ”Aldrig mer!” hördes på många håll. Det är dock lätt att glömma att första världskrigets våld även hade effekter som pekade åt ett annat håll; den hade förhärdat en generation män. Död och våld var något de hade upplevt och själva utövat i stor mängd under kriget. Det kom vissa att fortsätta med. Att med våld ta makten i revolutioner var för en del ett alternativ. Och vissa kom att gå så långt som att förhärliga våldet rent ideologiskt.
Det första världskriget var en oerhörd och oväntad katastrof och de som överlevde tackade sin lyckliga stjärna för att de hade klarat sig. Om det var något som man lärde sig av kriget så var det att man skulle göra allt för att undvika ett nytt storkrig. Problemet i slutet av 1930-talet var att just denna attityd kom att utnyttjas till max av en ledare i Tyskland som ledde ett parti som såg krig och blod som vackert. Men då hade Europa gått in i en ny tid.
[sg_popup id=”43″ event=”click”]Frågor till texten[/sg_popup]
Mitt under brinnande världskrig inträffade något som kom att kasta en lång skugga över Europa under en stor del av 1900-talet: den ryska revolutionen. I och med den blev en nästan ett hundraårig dröm, eller mardröm beroende på vem du var, verklighet. Drömmen om ett socialistiskt land som skulle formas efter Marx idéer om statligt ägande, upplösande av klasser, ett helt borttagande av religionen och om en modernisering byggd på upplysningens grund. Den kom att inspirera och skrämma övriga Europa på ett närmast maniskt sätt.
Februarirevolutionen
Den ryska revolutionen inträffade i två olika skeden. Det första inträffade i början av mars 1917 och det andra inleddes i november samma år (begreppen februarirevolutionen och oktoberrevolutionen har att göra med att Ryssland hade en annan kalender på denna tid). Bakgrunden till dessa epokgörande händelser är att det första världskriget hade gått dåligt för Ryssland sedan flera år tillbaka. Soldaterna började så sakteliga få nog och till skillnad från i gamla tider hade nya radikala idéer börjat spridas bland städerna industriarbetare. Det handlade ofta om socialistiska idéer som talade om jämlikhet, arbetarmakt, omfördelning av ägande, störtande av tsaren och om kritik mot den ortodoxa kyrkan. Allt detta fick situationen i början av 1917 att snabbt eskalera. Man ville se en förändring och fler och fler, särskilt i städerna, hade börjat tänka det otänkbara: att tsaren skulle störtas.
I början av mars ökade demonstrationerna och strejkerna och situationen blev alltmer pressad för regimen. Frågan var om man skulle göra som man gjorde 1905 och låta militären dränka protesterna i blod. Men tiderna var nya och kriget hade urholkat förtroendet för tsaren så frågan var om man vågade beordra soldaterna att ge eld mot massan. Skulle de lyda? Till en början gjorde de det men det dröjde inte länge förrän många soldater deserterade och istället gick över till den andra sidan. Tsaren var inte i huvudstaden när protesterna inleddes och underskattade grovt hur allvarligt läget hade blivit. När han väl den 2 mars (enligt dåtida rysk tideräkning) nådde fram så möttes han av sina ministrar som enhälligt bad honom abdikera. Tsar Nikolaj II lydde rådet och abdikerade till förmån för en nära släkting till honom, som dock vägrade ta emot tronen. Tsarryssland var dött. Men vad skulle komma istället?
En demonstration i Petrograd under februarirevolutionen
Tiden efter februarirevolutionen
En provisorisk regering inrättades med flera partier i duman (riksdagen) representerade och de fick det otacksamma jobbet att få ordning på landet igen. Detta blev ännu svårare eftersom kriget inte tog paus bara för att ryssarna hade interna problem. Den tyska armén marscherade på och läget blev bara sämre och sämre för Ryssland. Den provisoriska regeringen var tänkt att ersättas av en mer permanent regering efter att man hållit val i Ryssland men det var inte läge för det under lång tid. Olika grupper stred om makten och regeringen hade nog med att kunna behålla makten i huvudstaden. Ett stort problem för regeringen var att det fanns en stark konkurrent om makten: fackföreningarna. Arbetarna i Ryssland hade i samband med revolutionen organiserat sig i olika arbetarråd, så kallade sovjeter, och dessa kom att få en stor betydelse i det maktvakuum som skapades i och med tsarens abdikation. Inte sällan motarbetade de den provisoriska regeringen och dess beslut vägde ibland tyngre än regeringens.
Petrogradsovjeten har möte 1917.
Lenin och oktoberrevolutionen
Medan detta smått kaosartade tillstånd rådde i Ryssland åkte en man i ett tåg genom Europa. Denna man hade länge bott i Schweiz och därifrån lett sitt ryska parti, eftersom han på goda grunder inte vågade verka inom Rysslands gränser. Nu var dock tiden mogen och det var dags att åka hem. Mannen hette Vladimir Lenin och partiet
Vladimir Lenin 1916 i Schweiz – långt ifrån händelsernas centrum
han ledde var bolsjevikerna. Lenin fick hjälp från ett mycket oväntat håll: Tyskland. Den tyska regimen insåg värdet av ett splittrat Ryssland plågat av starka interna strider, eftersom det då skulle vara lättare att besegra dem militärt, och ansåg att Lenins ankomst till Ryssland skulle bidra till detta. Så de bekostade Lenins resa och såg till att han lätt och smidigt kunde ta sig genom Tyskland till Ryssland, via Sverige, och sedan kunna leda sitt parti på plats i Petrograd.
Bolsjevikerna var inte ett särskilt stort parti och det fanns betydligt starkare socialistiska konkurrenter. Men partiet var effektivt organiserat och bestod av lojala och fanatiska medlemmar som gjorde allt för partiet. Detta kom att räcka i slutändan. I slutet av oktober genomförde bolsjevikerna en statskupp och tog över alla viktiga byggnader i Petrograd och Moskva. Inte särskilt mycket blod spilldes så man kan inte riktigt kalla detta för en revolution, men trots det har namnet oktoberrevolutionen fastnat i vårt kollektiva minne. Hur kan det komma sig? Svaret har nog mycket att göra med att statskuppen till sist kom leda till en enorm förändring av Ryssland.
Men allt var inte avgjort efter oktoberkuppen, verkligen inte. Dels så hade man utlovat att valet till duman äntligen skulle genomföras och resultatet av den kunde ingen garantera. Man kan lätt tro att kommunisterna skulle fuska sig till en seger i valet, som de ju så ofta gjort senare i historien, men faktum är att de fortfarande var övertygade om att när folket väl fick höra om vilka bolsjevikerna var och vad de ville göra så skulle de vinna lätt. Men ack så fel de fick. Det klart största partiet blev bolsjevikernas store konkurrent: socialist-revolutionärerna. Bolsjevikerna blev ganska stora men nådde endast strax över 20%. Lenins slutsats blev att fria val inte var något man skulle fortsätta med. Folk förstod inte sitt eget bästa så då fick partiet leda dem rätt. Valets resultat myglades bort och socialist-revolutionärerna förbjöds tillsammans med alla andra partier. Det var nu uppenbart för alla att Lenin och hans parti ville ha all makt i landet till varje pris. Detta utlöste stora protester i stora delar av Ryssland och blev upptakten till det stora inbördeskriget som kom att skaka om Ryssland i flera år. Två sidor uppstod: de röda ledda av bolsjevikerna och de vita som bestod av en brokig skara med alltifrån socialdemokrater och liberaler till konservativa och tsartrogna. De rödas enighet och stora industriella kapacitet blev avgörande och 1921 var kriget definitivt avgjort. Kommunismen hade segrat och kunde nu börja omstöpa samhället som man ville.
Precis som med den franska revolutionen så blev den främsta effekten av den ryska revolutionen de känslor de väckte i övriga världen, främst Europa. För socialister. Särskilt de långt ut på vänsterkanten, blev den en enorm inspiration och för många andra väckte den en enorm rädsla.
1920-talet var en gryningstid för det moderna Europa. Demokrati infördes i de flesta europeiska länder, kvinnor fick rösträtt, många av de gamla monarkerna hade störtats, den nya kulturen och arkitekturen tog över och friheten bredde ut sig överallt. Det var en bra tid att vara liberal i Europa. När sedan ekonomins hjul börjat snurra ordentligt i mitten av 1920-talet förstärktes denna bild än mer.
De tyska socialdemokraternas ledare Philipp Scheidemann utropar den nya republiken den 9 maj 1918, från ett fönster i riksdagshuset.
Men 1923 inträffade en kris i Tyskland som kom att ha betydelse för framtiden. Det började med att Frankrike var missnöjt med att det av olika skäl gick så trögt med betalningen av den skuld Tyskland skulle betala efter kriget. Så man gick helt enkelt in med trupper i Ruhrområdet och ockuperade det. Detta ledde till att de tyska arbetarna började strejka för att sätta press på Frankrike. Detta ledde dock endast till att den tyska ekonomin försämrades och det blev ännu svårare för Tyskland att betala sitt enorma skadestånd. I det läget ökade den tyska regeringen sedelmängden för att kunna betala lönen till de strejkande arbetarna (som de hade rätt till enligt lag) och då blev det hela ännu värre. Som varje elev som har haft samhällskunskap på Europaskolan förstår så ledde denna ökade penningmängd till en inflation. Kombinerat med den dåliga ekonomin blev effekten brutal: värdet på den tyska valutan sjönk som en sten. Till sist redde man upp det hela i och med skapandet av en helt ny valuta och andra åtgärder som återgav förtroendet för den tyska ekonomin, men för många människor var de surt förvärvade besparingarna borta för alltid. Det demokratiska systemet hade klarat av att få landet på fötter igen, men minnet av 1923 års kris levde kvar och när krisen sedan kom tillbaka under 30-talet kunde motståndarna till demokratin utnyttja detta minne när man ville visa folket hur dåligt det hade fungerat under detta system.
Det är numera ganska bortglömt, men på många sätt såg det ganska ljust för utvecklingen i Europa i mitten av 1920-talet. Tyskland och Frankrike ingick en icke-angreppspakt och Tyskland blev medlem av NF. I Tyskland började man även att utveckla välfärden på ett tämligen unikt sätt. Kulturen blomstrade i Berlin och Paris och världen såg ut att ständigt uppåt.
En symbol för det glada 20-talet – Josephine Baker uppträder i Paris
Men det fanns orosmoln. Minnet av kriget levde kvar och väckte en del bitterhet på en del håll, givetvis i Tyskland men även i Ungern och inte minst i Italien. Det sistnämnda landet hade ju varit allierat med Tyskland och Österrike-Ungern före kriget men efter att till en början ställt sig neutralt gick man överraskande med på motståndarsidan 1915. Efter kriget hade Italien hoppats på en rejäl belöning för att man kämpat på den vinnande sidan, och man fick mindre områden i Tyrolen och några små områden till, men denna magra utdelning sågs som ett stort svek bland flera unga män. Denna kraft utnyttjades av ett nybildat parti som kallade sig fascister och leddes av en före detta socialistisk journalist vid namn Benito Mussolini. Efter att ha genomfört en lång marsch med sina svartskjortor, som de kallades, lyckades man i mitten av 20-talet i två olika kupper ta makten i Italien. Man var först med att skapa en fascistisk regim och kom att utgöra en inspirationskälla för liknande rörelser i andra länder, lite som den ryska revolutionen inspirerade kommunister i hela Europa.
Vi gjorde även ett besök på den plats som av bekant anledning format världspolitiken på 2000-talet: Platsen där World trade center-tornen stod fram till 11 september 2001. Idag kallas platsen 9/11 Memorial. En plats som onekligen ger intryck.
Här kan man frossa i konst från många tider och kulturer, alltifrån grekiska statyer och egyptiska tempel till moderna mästerverk av bland annat Vincent van Gogh och Jackson Pollock.
Ett särskilt tack vill vi rikta till Inga-Lill Bengtsson som gav oss värdefulla insikter om FN:s arbete och Sveriges roll.
Vi utgick från Lincoln Memorial där amerikansk historia och samtid knyts ihop, för att ta oss vidare till minnesplatserna för Korea- och Vietnamkriget. Innan återfärd mot New York var vi även inne i Smithsonian National Air and Space Museum.
