Mitt under brinnande världskrig inträffade något som kom att kasta en lång skugga över Europa under en stor del av 1900-talet: den ryska revolutionen. I och med den blev en nästan ett hundraårig dröm, eller mardröm beroende på vem du var, verklighet. Drömmen om ett socialistiskt land som skulle formas efter Marx idéer om statligt ägande, upplösande av klasser, ett helt borttagande av religionen och om en modernisering byggd på upplysningens grund. Den kom att inspirera och skrämma övriga Europa på ett närmast maniskt sätt.
Februarirevolutionen
Den ryska revolutionen inträffade i två olika skeden. Det första inträffade i början av mars 1917 och det andra inleddes i november samma år (begreppen februarirevolutionen och oktoberrevolutionen har att göra med att Ryssland hade en annan kalender på denna tid). Bakgrunden till dessa epokgörande händelser är att det första världskriget hade gått dåligt för Ryssland sedan flera år tillbaka. Soldaterna började så sakteliga få nog och till skillnad från i gamla tider hade nya radikala idéer börjat spridas bland städerna industriarbetare. Det handlade ofta om socialistiska idéer som talade om jämlikhet, arbetarmakt, omfördelning av ägande, störtande av tsaren och om kritik mot den ortodoxa kyrkan. Allt detta fick situationen i början av 1917 att snabbt eskalera. Man ville se en förändring och fler och fler, särskilt i städerna, hade börjat tänka det otänkbara: att tsaren skulle störtas.
I början av mars ökade demonstrationerna och strejkerna och situationen blev alltmer pressad för regimen. Frågan var om man skulle göra som man gjorde 1905 och låta militären dränka protesterna i blod. Men tiderna var nya och kriget hade urholkat förtroendet för tsaren så frågan var om man vågade beordra soldaterna att ge eld mot massan. Skulle de lyda? Till en början gjorde de det men det dröjde inte länge förrän många soldater deserterade och istället gick över till den andra sidan. Tsaren var inte i huvudstaden när protesterna inleddes och underskattade grovt hur allvarligt läget hade blivit. När han väl den 2 mars (enligt dåtida rysk tideräkning) nådde fram så möttes han av sina ministrar som enhälligt bad honom abdikera. Tsar Nikolaj II lydde rådet och abdikerade till förmån för en nära släkting till honom, som dock vägrade ta emot tronen. Tsarryssland var dött. Men vad skulle komma istället?
Tiden efter februarirevolutionen
En provisorisk regering inrättades med flera partier i duman (riksdagen) representerade och de fick det otacksamma jobbet att få ordning på landet igen. Detta blev ännu svårare eftersom kriget inte tog paus bara för att ryssarna hade interna problem. Den tyska armén marscherade på och läget blev bara sämre och sämre för Ryssland. Den provisoriska regeringen var tänkt att ersättas av en mer permanent regering efter att man hållit val i Ryssland men det var inte läge för det under lång tid. Olika grupper stred om makten och regeringen hade nog med att kunna behålla makten i huvudstaden. Ett stort problem för regeringen var att det fanns en stark konkurrent om makten: fackföreningarna. Arbetarna i Ryssland hade i samband med revolutionen organiserat sig i olika arbetarråd, så kallade sovjeter, och dessa kom att få en stor betydelse i det maktvakuum som skapades i och med tsarens abdikation. Inte sällan motarbetade de den provisoriska regeringen och dess beslut vägde ibland tyngre än regeringens.
Lenin och oktoberrevolutionen
Medan detta smått kaosartade tillstånd rådde i Ryssland åkte en man i ett tåg genom Europa. Denna man hade länge bott i Schweiz och därifrån lett sitt ryska parti, eftersom han på goda grunder inte vågade verka inom Rysslands gränser. Nu var dock tiden mogen och det var dags att åka hem. Mannen hette Vladimir Lenin och partiet
han ledde var bolsjevikerna. Lenin fick hjälp från ett mycket oväntat håll: Tyskland. Den tyska regimen insåg värdet av ett splittrat Ryssland plågat av starka interna strider, eftersom det då skulle vara lättare att besegra dem militärt, och ansåg att Lenins ankomst till Ryssland skulle bidra till detta. Så de bekostade Lenins resa och såg till att han lätt och smidigt kunde ta sig genom Tyskland till Ryssland, via Sverige, och sedan kunna leda sitt parti på plats i Petrograd.
Bolsjevikerna var inte ett särskilt stort parti och det fanns betydligt starkare socialistiska konkurrenter. Men partiet var effektivt organiserat och bestod av lojala och fanatiska medlemmar som gjorde allt för partiet. Detta kom att räcka i slutändan. I slutet av oktober genomförde bolsjevikerna en statskupp och tog över alla viktiga byggnader i Petrograd och Moskva. Inte särskilt mycket blod spilldes så man kan inte riktigt kalla detta för en revolution, men trots det har namnet oktoberrevolutionen fastnat i vårt kollektiva minne. Hur kan det komma sig? Svaret har nog mycket att göra med att statskuppen till sist kom leda till en enorm förändring av Ryssland.
Men allt var inte avgjort efter oktoberkuppen, verkligen inte. Dels så hade man utlovat att valet till duman äntligen skulle genomföras och resultatet av den kunde ingen garantera. Man kan lätt tro att kommunisterna skulle fuska sig till en seger i valet, som de ju så ofta gjort senare i historien, men faktum är att de fortfarande var övertygade om att när folket väl fick höra om vilka bolsjevikerna var och vad de ville göra så skulle de vinna lätt. Men ack så fel de fick. Det klart största partiet blev bolsjevikernas store konkurrent: socialist-revolutionärerna. Bolsjevikerna blev ganska stora men nådde endast strax över 20%. Lenins slutsats blev att fria val inte var något man skulle fortsätta med. Folk förstod inte sitt eget bästa så då fick partiet leda dem rätt. Valets resultat myglades bort och socialist-revolutionärerna förbjöds tillsammans med alla andra partier. Det var nu uppenbart för alla att Lenin och hans parti ville ha all makt i landet till varje pris. Detta utlöste stora protester i stora delar av Ryssland och blev upptakten till det stora inbördeskriget som kom att skaka om Ryssland i flera år. Två sidor uppstod: de röda ledda av bolsjevikerna och de vita som bestod av en brokig skara med alltifrån socialdemokrater och liberaler till konservativa och tsartrogna. De rödas enighet och stora industriella kapacitet blev avgörande och 1921 var kriget definitivt avgjort. Kommunismen hade segrat och kunde nu börja omstöpa samhället som man ville.
Precis som med den franska revolutionen så blev den främsta effekten av den ryska revolutionen de känslor de väckte i övriga världen, främst Europa. För socialister. Särskilt de långt ut på vänsterkanten, blev den en enorm inspiration och för många andra väckte den en enorm rädsla.