Idéer
I den europeiska idéhistoriska utvecklingen hade 1800-talet inneburit en revolution när det gällde både filosofi och politiska tankar. Under världskrigens tid ser vi inte riktigt lika stora förändringar, särskilt inte inom det politiska tänkandet. De nya ideologier som uppstår är främst fascism och nazism och deras idégods kan inte kopplas till några egentligen nya tankar utan bestod mest av en blandning mellan 1800-talsidéer som nationalism, rasism, konservatism och även i viss mån socialism. Däremot hände det en del intressanta saker inom filosofin.
Martin Heidegger
I en populärvetenskaplig bok om olika viktiga filosofer skrev författaren på framsidan ”Jag tycker om dem allihop, utom Martin Heidegger”. Ett viktigt skäl till att många personer hyser negativa känslor gentemot Heidegger har nog mycket att göra med att han var nazist. Fast frågan är väl om han verkligen var nazist eller om han bara ville gynna sin karriär. Han kanske uppskattade en del av nazistiska idéerna men säkert långt ifrån alla.
Martin Heidegger (1889–1976) hade mycket höga ambitioner för sin filosofi. Han gick så långt som att påstå att efter Platon hade den västerländska filosofin spårat ur och rätt frågor hade inte ställts. När Descartes frågade sig: vad kan jag bevisa? Min egen existens. Ja, inte ens det var att gå tillräckligt djupt. För Heidegger fanns en grundläggande fråga som hittills inte hade ställts: varför finns saker överhuvudtaget? Denna relation mellan oss och själva varandet hade enligt honom underskattats och försummats. Därför heter hans mest kända verk Varat och tiden som han skrev 1927.
En annan viktig sak som Heidegger ville utreda var språket. Vårt språk styr vårt sätt att se på världen och de ord som beskrev vår tillvaro såg Heidegger som otillräckliga eller ord som ledde oss fel. Människa ansåg han vara ett ord som begränsade vad vi var till exempel. Vi är varelser som finns här och det är detta som präglar oss. Han valde istället för ordet människa att använda ordet ”tillvaro” (tyska: dassein). Och så där håller han på.
Wittgenstein
Ludvig Wittgenstein var en udda fågel inom filosofin, inte minste eftersom han själv inte ansåg att filosofi var till någon egentlig nytta. Han uppmuntrade sina studenter att inte forska inom filosofi och han verkade ofta föredra sitt jobb som trädgårdsmästare framför sitt akademiska arbete. Han föddes i Wien och växte upp i en rik företagsfamilj som sedermera kom att flytta till Storbritannien.
Det Wittgensteins berömmelse vilar på är främst två verk: Tractatus logico-philosophicus (1921) och Filosofiska undersökningar (1951).
Precis som Martin Heidegger låg hans främsta fokus på språket och dess begränsningar. Tractatus är en ovanlig filosofisk klassiker i det att det mest består av olika korta påståenden om språk. Den ser ut mer som ett protokoll eller som en samling med visdomsord. Man kan säga att han försöker reda ut vad språket kan göra, vad det kan säga om verkligheten och vad det inte kan säga om verkligheten. Till exempel kan språket inte beskriva något som finns bortom språket. Och detta begränsar oss eftersom vi alltid använder språk för att förstå världen. Vi kan inte säga något om det som ligger bortom detta eftersom själva gränssättandet i sig självt innebär att man måste ha gått över gränsen för att veta vad som finns där bakom och det är inte möjligt för oss menar Wittgenstein.
Han lyfter fram att filosofiska problem som filosoferna brottats med i årtusenden inte har någon egentlig lösning på grund av de mängder med problem som finns med språket som gör att du inte kan nå fram till en ultimat definition av något begrepp alls.
Vetenskap
Den europeiska vetenskapen fortsatte under första hälften av 1900-talet att upptäcka nya saker och utmana våra invanda synsätt. Precis som under 1800-talet handlade det om en mängd olika områden, dock kan man nog säga att det intressantaste som skedde var utvecklingen inom fysiken.
Einstein
Isaac Newton hade i skiftet mellan 1600- och 1700-talet formulerat en mängd fysiska lagar och hade med matematikens hjälp lyckats framställa vad som länge sågs som bevis för dessa lagar. En man kom dock att utmana och motbevisa delar av Newtons världsbild. Han var en tysk fysiker vid namn Albert Einstein (1879-1955).
Einstein är kanske mest känd för sin relativitetsteori som är mycket komplicerad och avancerad. De komponenter i denna teori som har betytt mest är dock att han har lyckats visa på att även en sådan för oss stabil punkt som tiden är relativ. Klockor i rörelse går långsammare än klockor i vila och en människa som befinner sig i rymden åldras långsammare än en person som är på jorden. Han lyckas alltså på matematisk väg och genom experiment (varav vissa utförts av andra men som har bekräftat hans teorier) visa att tiden är relativ. Detta öppnar upp för nya perspektiv och rubbar Newtons världsbild som räknade med att de fysiska lagarna alltid var konstanta. Något annat som Einstein tar upp i sin teori är att energi kan omvandlas till massa, den berömda formeln E = Mc2. Denna formell och hela hans tänkande kring relationen mellan massa och energi var en av de viktigaste förutsättningarna för utvecklandet av kärnvapen, som ju utnyttjar atomernas massa till att skapa energi i en explosion som världen aldrig tidigare skådat. Dessutom undersökte Einstein vågrörelser och han konstaterade att även vågor har någon form av massa. Givetvis var han inte ensam om att rubba vår invanda världsbild men hans upptäckter av just relativiteten, att fysiska lagar kan skifta beroende på till exempel hastighet, var revolutionerande. Andra utvecklade vid samma tid andra teorier som också de kom att kullkasta vår bild av ett välordnat och lagbundet universum, inte minst de som utvecklade den så kallad kvantfysiken. De personer man kopplar till kvantfysiken är tysken Max Planck och dansken Niels Bohr, men även här var Einstein inblandad.
Einstein arbetade under större delen av sitt forskarliv i Berlin och hade hjälpt till att göra Humboldtuniversitetet till ett tungt lärdomssäte i Europa. Det var dock utanför just detta universitet som det 1933 arrangerades ett stort bokbål där bland annat Einsteins egna verk brändes. Nazisterna hade tagit makten och nu skulle den gamla kulturen rensas ut. Einstein var jude och anade vart åt det barkade och emigrerade till USA där han kom att bo och verka i hela sitt återstående liv.
Einsteins formler var en av de viktigaste förutsättningarna för utvecklingen av atombomben. Det var inte han som skapade den och han var inte ens engagerad i projektet, men han använde sin stora trovärdighet och kända namn till att skriva ett brev till president Roosevelt och uppmuntrade honom att satsa på en atombomb. Detta kom Einstein sedermera att ångra och kämpade i slutet av sitt liv för en avveckling av kärnvapnen. Men det fanns ingen återvändo.
Kvantfysik
I slutet av 1800-talet kände sig fysikerna nöjda. De hade i stort sett upptäckt allt som kunde upptäckas och resten var detaljer. Men då kom Max Planck (1858-1947) . Han var en tysk fysiker som länge försökt förklara vissa fenomen utifrån det för alla fysiker kända antagandet att ljus är vågor som pytsas ut med stor jämnhet och regelbundenhet. Problemet var att resultaten av hans experiment inte fungerade utifrån den teorin. I vad han själv kallade ”an act of desperation” försökte han 1881 testa att istället förklara det utifrån tanken att ljusets vågor kom i klumpar i stället, så kallade kvantar, och se: då stämde det! Detta utgjorde inledningen på en revolution inom fysiken och vår syn på världen och som har fått namnet kvantfysik. Einstein påstod att ljus i själva verket var partiklar och inte vågor och han landade sedermera i teorin att ljus är både vågor och partiklar och inget av dem. Ibland är det bäst att se det som vågor och ibland som partiklar. Ni förstår nog vid det här laget att vi talar om ganska svåra saker!
Flera fysiker utvecklade dessa teorier mer och mer kunde till sista via experiment av dem själva eller av andra bekräfta att de stämde. Det handlar bland annat om ovan nämnde Albert Einstein, dansken Niels Bohr och tysken Werner Heisenberg. Alla lyckades de tränga djupt in i vårt universums allra minsta beståndsdelar och förklara hur de fungerade. Detta handlar om en mycket avancerade fysik och det är mycket svårt att både förstå och kunna förklara så vi lämnar en hel del av detta där hän. Men vad som ändå kan lyftas fram är hur man upptäckt hur man kan dra nytta av både radioaktivitet och klyvning av atomkärnor för att utvinna energi för såväl vapen som energiutvinning.
Weber
Tidigare har vi tagit upp reformationen och vilka effekter den fick på Europa. Något som många tror var en av dess följder var den så kallade protestantiska arbetsmoralen och hur denna i sin tur ledde till att Nordeuropa blev både rikt och mäktigt. Den som först lanserade denna teori var den tyske sociologen Max Weber (1864-1920).
Weber skrev också om olika sorters ledarskap, och vilken typ han föredrog. Han talade om tre sorter: det karismatiska ledarskapet, det heredektiska och det byråkratiska. Det karismatiska passar bäst i nya organisationer där det är av yttersta vikt att det finns en drivande visionär, det heredektiska passar bäst i system som redan är fastlagda och som behöver upprätthållas och det byråkratiska är bäst i system där det krävs en slags maskinell verksamhet som inte är beroende på individer, som till exempel militären. Weber föredrar dock det sistnämnda ledarskapet och anser att välfungerande byråkratier är väldigt viktigt.
Till avsnitt 6.11 Repetition: har du koll på 1914-1945 – Europas mardrömsår?