Vi vet alla ungefär vad förintelsen var för något. Sex miljoner judar och flera miljoner romer, oliktänkande, homosexuella, Jehovas vittnen med flera mördades av den tyska nazistregimen i dödsfabriker och genom massavrättningar genomförda med skjutvapen. Vi vet nog också att detta massmördande inleddes under början av 1940-talet och inte upphörde förrän kriget i stort sett var slut.
Beslut och genomförande
Den nazistiska regimen började omedelbart efter maktövertagandet med att sätta oliktänkande i koncentrationsläger och att diskriminera judar. Men på det hela taget gjorde man inte mer än så på flera år. Antalet judar i Tyskland var inte så väldigt stort så man såg inte det som ett akut problem. Däremot blev det värre när man intog Polen 1939 och västra delarna av Sovjet 1941. Där levde många miljoner judar och då blev frågan mer akut. Hitler fattade beslut om att judarna i Europa skulle utrotas.
I Wannsee utanför Berlin träffades i januari 1942 representanter för de olika delarna av den tyska statsapparaten och det nazistiska partiet och diskuterade hur man skulle lösa mördandet rent praktiskt. Man hade framtill dess arbetat ungefär så att man samlade ihop en stads judar och föst dem utanför staden till något skogsparti eller en ravin och där skjutit ihjäl dem. I ravinen Babij jar utanför Kiev i Ukraina mördade man tusentals judar på det sättet, men det finns många fler exempel. Det visade sig dock kostsamt och dessutom mentalt påfrestande för de som utförde själva morden. Det är inte bra för en människa att dag och dag in skjuta till exempel små barn i huvudet. Så man kom fram till att istället transportera alla judar med tåg till olika läger där man trängde in dem i små hus och dödade dem med gas. Detta visade sig vara mycket effektivt och dessutom mådde mördarna bättre då det blev mindre personligt. Liken fick andra judar ta hand om. Överhuvudtaget överlät man mycket av det obehagliga jobbet till judar som i gengäld fick leva lite till. Av de många läger som skapades i detta syfte är de mest kända Treblinka (som var ett rent förintelseläger) och Auschwitz (som bestod av olika läger, både förintelseläger och arbetsläger). Massmördandet upphörde inte förrän lägren befriades av ryssarna 1945.
Förintelsens frågor
Många jobbiga frågor behöver ställas om förintelsen: hur många tyskar deltog eller kände till det hela utan att göra något åt det? Hur många tyskar var inblandade i olika steg i processen, t.ex. företaget som gjorde giftet som man gasade ihjäl människorna med, eller att beställa och koordinera alla tåg som skulle transporteras fram och tillbaka, eller tog emot konst som stulits från judar eller som till och med bodde i bostäder som tagits från judar? Hur många polacker och ukrainare hjälpte till i förintelsen på olika sätt?
För många är förintelsen något som kan sägas ha en universell och tidlös påverkan; den säger oss något om vilka vi människor är och vad vi är kapabla att göra mot varandra. Men för flera säger den också någonting störande om det civiliserade samhället. Vi som hade kommit så långt på vår väg mot en fullkomlig civilisation och ständigt ökande humanism, hur kunde detta fruktansvärda inträffa just nu och just här? I hjärtat av Europa där vetenskapen och kulturen blomstrade och frågor om människors lika värde var viktiga.
Vi behöver dock i detta fall även se på andra aspekter av det som präglat Europa. Det stora fokus på vetenskap som funnits länge i Europa ledde inte bara fram till nya oerhörda upptäckter som Einsteins relativitetsteori eller nyttigheter som vaccin utan det kom även att leda fram till eugeniken och rasbiologin. Den industrialisering som genomfördes sedan mitten av 1700-talet kom att användas för att på ett så effektivt sätt som möjligt mörda alla dessa judar. Tågen, giftgasen, hålkorten och förbränningsugnarna var alla resultat av industrialiseringen (och flera stora tyska företag producerade dessa åt den tyska staten med stor vinst). Och det var på många sätt även den högeffektiva statliga byråkrati som växte fram under 1800-talet i Europa. Det var denna enorma administrativa och anonyma apparat som nazisterna lyckades utnyttja för att kunna nå sitt mycket ambitiösa mål att på kort tid mörda miljoner judar. Utan de stora byråkratiernas samarbete hade företaget inte varit genomförbart. En order kom högst upp och de olika delarna av den byråkratiska hierarkin satte igång att arbete, som en slags maskin.
Frågan om hur man ska se på förintelsen är mycket omdiskuterad bland historiker, filosofer och författare. Var den ett mycket olyckligt undantag på Europas resa mot ett bättre och ljusare samhälle eller var den en mörk men helt logisk del av Europas utveckling? Många skulle nog gärna vilja hävda det förstnämnda, och då i så hög grad som möjligt lägga skulden på nazisterna i allmänhet och Adolf Hitler i synnerhet. Men flera forskare anser att vi måste fokusera på att det faktiskt inträffade här och nu och inte i Indien, Inkariket, i Afrikas inre, i Japan eller någon annanstans eller i någon annan tid: förintelsen genomfördes mitt under 1900-talet i Europas hjärta och drevs igenom av Tyskland, ett land som tidigare kallades författarnas och filosofernas land.
