1920-talet var en gryningstid för det moderna Europa. Demokrati infördes i de flesta europeiska länder, kvinnor fick rösträtt, många av de gamla monarkerna hade störtats, den nya kulturen och arkitekturen tog över och friheten bredde ut sig överallt. Det var en bra tid att vara liberal i Europa. När sedan ekonomins hjul börjat snurra ordentligt i mitten av 1920-talet förstärktes denna bild än mer.
Men 1923 inträffade en kris i Tyskland som kom att ha betydelse för framtiden. Det började med att Frankrike var missnöjt med att det av olika skäl gick så trögt med betalningen av den skuld Tyskland skulle betala efter kriget. Så man gick helt enkelt in med trupper i Ruhrområdet och ockuperade det. Detta ledde till att de tyska arbetarna började strejka för att sätta press på Frankrike. Detta ledde dock endast till att den tyska ekonomin försämrades och det blev ännu svårare för Tyskland att betala sitt enorma skadestånd. I det läget ökade den tyska regeringen sedelmängden för att kunna betala lönen till de strejkande arbetarna (som de hade rätt till enligt lag) och då blev det hela ännu värre. Som varje elev som har haft samhällskunskap på Europaskolan förstår så ledde denna ökade penningmängd till en inflation. Kombinerat med den dåliga ekonomin blev effekten brutal: värdet på den tyska valutan sjönk som en sten. Till sist redde man upp det hela i och med skapandet av en helt ny valuta och andra åtgärder som återgav förtroendet för den tyska ekonomin, men för många människor var de surt förvärvade besparingarna borta för alltid. Det demokratiska systemet hade klarat av att få landet på fötter igen, men minnet av 1923 års kris levde kvar och när krisen sedan kom tillbaka under 30-talet kunde motståndarna till demokratin utnyttja detta minne när man ville visa folket hur dåligt det hade fungerat under detta system.
Det är numera ganska bortglömt, men på många sätt såg det ganska ljust för utvecklingen i Europa i mitten av 1920-talet. Tyskland och Frankrike ingick en icke-angreppspakt och Tyskland blev medlem av NF. I Tyskland började man även att utveckla välfärden på ett tämligen unikt sätt. Kulturen blomstrade i Berlin och Paris och världen såg ut att ständigt uppåt.
Men det fanns orosmoln. Minnet av kriget levde kvar och väckte en del bitterhet på en del håll, givetvis i Tyskland men även i Ungern och inte minst i Italien. Det sistnämnda landet hade ju varit allierat med Tyskland och Österrike-Ungern före kriget men efter att till en början ställt sig neutralt gick man överraskande med på motståndarsidan 1915. Efter kriget hade Italien hoppats på en rejäl belöning för att man kämpat på den vinnande sidan, och man fick mindre områden i Tyrolen och några små områden till, men denna magra utdelning sågs som ett stort svek bland flera unga män. Denna kraft utnyttjades av ett nybildat parti som kallade sig fascister och leddes av en före detta socialistisk journalist vid namn Benito Mussolini. Efter att ha genomfört en lång marsch med sina svartskjortor, som de kallades, lyckades man i mitten av 20-talet i två olika kupper ta makten i Italien. Man var först med att skapa en fascistisk regim och kom att utgöra en inspirationskälla för liknande rörelser i andra länder, lite som den ryska revolutionen inspirerade kommunister i hela Europa.
Till avsnitt 6.5 30-talskrisen och dess följder – Europa väljer diktaturen