Det finns givetvis många händelser i Europas historia som kan ses som mycket mörka och smärtsamma men hur man än värderar det hela så går det inte att komma ifrån att det andra världskriget innebar de värsta åren i Europas historia. Bara cirka 20 år efter att ett storkrig hade utkämpats som sågs som så vidrigt att man var säker på att ett nytt krig var nästan otänkbart så var det alltså dags igen. Europa begår kollektivt självmord del två. Skillnaderna är flera mellan de två världskrigen. I det andra världskriget dog betydligt fler civila än i första. Det var ett mycket mer rörligt krig med effektiva flygvapen och stridsvagnar.
Till skillnad från under det första världskriget så var det tydligt att den östra delen av Europa drabbades värst. Det var inte bara det att kriget fördes som mest intensivt och långvarigt i denna del; det var även det att det var där som behandlingen av civilbefolkningen var som allra mest brutal och skoningslös. Dessutom var det här de allra flesta av förintelsens offer kom ifrån.
Men även detta krig fördes långt utanför Europas gräns, och till skillnad från det första världskriget så stod en av de stora striderna mellan två utomeuropeiska länder: USA och Japan. De delar av andra världskriget där de europeiska makternas engagerades utanför Europa handlade dock precis som i första världskriget i grund och botten om ett resultat av kolonialismen. Varför stod så många och viktiga pansarslag i öknen mellan Libyen och Egypten? Därför att europeiska makter hade kolonier där. Varför drogs Storbritannien in i kriget mot Japan? Därför att Japan attackerade britternas kolonier i Sydostasien.
Bakgrund
Innan vi går in på själva kriget så kan det vara på sin plats att ta upp några viktiga saker om förspelet till kriget. Det som skedde åren före kriget har blivit mycket omdiskuterat och kritiserat. Den drivande kraften bakom konflikten var Tyskland och inte minst dess ledare Adolf Hitler. Från och med det nazistiska maktövertagandet 1933 och framåt började Tyskland att bryta mot Versaillesfördraget. Först rustade man upp krigsindustrin men försökte dölja det, sedan utökade man armén och började bygga ett flygvapen (och andra vapenslag). Till en början försökte man hålla det hemligt men med tiden struntade man i det. Man trodde inte att övriga makter skulle reagera på allvar. Och det hade man rätt i. Sedan tågade tyska trupper in i det demilitariserade Rhenlandet. Inget hände. 1938 tog man ett viktigt steg då man överskred sitt eget territorium och annekterade Österrike (som vid det laget alltså var en diktatur). Inget hände. Detta ökade Hitlers aptit och han riktade in sig på nästa mål: Tjeckoslovakien. I främst västra delen av landet fanns det en stor grupp tysktalande, de så kallade sudettyskarna, som bestod av ca 800 000 personer. Tyskland begärde att få införliva de sudettyska områdena med Tyskland. Här blev det dock problem. Storbritannien och Frankrike protesterade och började hota med krig. Det hela löstes dock i den stora fredsöverenskommelsen i München där Hitler lyckades få stormakternas tillåtelse att ta delar av Tjeckoslovakien mot löfte om att detta var det sista krav som han någonsin skulle ställa på ett annat land. I efterhand är det lätt att se att man inte borde ha litat på Hitler men hur kunde man vetat det då? Lägg därtill att minnet av första världskriget var mycket levande och var det något man absolut inte ville så var det att hamna i ett nytt storkrig. Hellre då offra delar av Tjeckoslovakien (som dock inte närvarade i München utan tyst fick acceptera det hela).
I mars 1939 intog tyska trupper hela Tjeckoslovakien vilket var ett tydligt brott mot Münchenöverenskommelsen. Nu var måttet rågat för den brittiska och den franska regeringen och man kom överens om att ifall Tyskland skulle ge sig på ännu ett land så skulle man förklara krig. Men varför skulle Hitler ta det på allvar? Ingen hade ju gjort något ännu, trots att man brutit mot alla möjliga fördrag otaliga gånger.
Siktet var nu inställt på Polen, där det även där fanns en tyskspråkig minoritet. Kraven började komma in till den polska regeringen om att lämna över områden till Tyskland och de avvisades. Vad skulle nu ske? En viktig fråga var vilken inställning Sovjet skulle inta. Om Storbritannien och Frankrike kunde få med Sovjet i en allians skulle Tyskland få det väldigt tufft och troligtvis avstå från att attackera Polen. Och det såg riktigt bra ut på pappret eftersom Sovjet och Tyskland var dödsfiender som stod för två helt olika ideologier som avskydde varandra som pesten. Men det skulle visa bli mycket svårare än man hade trott. Hitler skickade sin utrikesminister Joachim von Ribbentrop till Moskva och med sig hade en väldigt lockande erbjudande: Låt oss ta halva Polen så får ni andra halvan, plus Finland, Estland och Lettland. Vad säger ni? De västeuropeiska stormakterna kunde givetvis inte matcha detta, hur skulle de kunnat ha gjort det? Två brutala diktatorer kunde förstå varandra eftersom de hade mål som liknade varandras. Den ”omöjliga” pakten mellan Sovjet och Tyskland var ett faktum och bara några dagar därefter anföll Tyskland Polen. Två dagar senare fullföljde Storbritannien och Frankrike sina löften och förklarade krig mot Tyskland. Det var den 3 september och det andra världskriget var ett faktum.
Förlopp – krigets första år
Det andra världskriget är den mest omskrivna händelsen i historien. Mängder av böcker filmer, artiklar, TV-serier och allt man kan tänka sig har skrivits om kriget ur alla möjliga aspekter och vinklar. Detta är inte platsen för en detaljerad genomgång av krigets olika skeenden. Men det kan ändå vara på sin plats att göra en sammanfattning av det huvudsakliga skeendet i Europa.
Efter den tyska invasionen av Polen anföll Sovjet från det andra hållet efter ett par veckor och Polens försvar kollapsade. Britterna och fransmännen gjorde samtidigt i stort sett ingenting för att hjälpa Polen utan man gick in i den fas som kallats för låtsaskriget. Detta berodde delvis på att krigsviljan inte var särskilt stark, speciellt inte i Frankrike. Man hade givetvis uppfyllt sina löften till Polen men egentligen var det många som hoppades att det hela skulle lösa sig på något mirakulöst sätt ändå. Kriget började inte på allvar för våren 1940 men då gick det desto fortare. I april invaderades Norge och Danmark och i maj kom slutligen det stora anfallet mot Frankrike. Precis om 1914 gick tyskarna via Belgien men därefter valde man att chansa och låta huvudarmén ta sig fram via det belgiska skogiga bergsområdet Ardennerna. Detta tog de allierade med överraskning. Och fort gick det. Tyskland hade satsat på en strategi som gick ut på att självständiga grupper av stridsvagnar snabbt avancerade och skrämde slag på fiendens soldater och tvingade dem till reträtt och sedan kom armén och fullföljde det hela. Detta kom att kallas Blixtkrig. Frankrikes armé gav upp efter endast ett par veckor och den brittiska armén skeppades tillbaka över den engelska kanalen. Nästa steg var att ta Storbritannien men där krävdes det mycket mer eftersom det var en ö. Ett första steg var att Tyskland försökte nå luftherravälde, men efter hårda luftstrider lyckades man inte med det och under hösten 1940 gav Hitler upp sina invasionsplaner.
Andra världskriget hade hittills varit ett blodigt och skoningslöst krig, särskilt i Polen, men det var inget mot det som skulle komma. I slutet av juni 1941 genomförde Tyskland historiens största anfall när man på en bred front utan förvarning attackerade Sovjetunionen. Stalin var helt oförberedd och vägrade tro på det in i det sista. Det blev en verklig triumf för det tyska blixtkriget. Mil efter mil intogs och tusentals och åter tusentals sovjetiska soldater dödades eller tillfångatogs. Men Ryssland är väldigt stort och till sist blev det svårare och svårare för den tyska armén att avancera. Sedan kom också vintern som var svinkall detta år och det var soldaterna inte förberedda inför. Framryckningen hindrades strax utanför Moskva i december 1941. Vid ungefär samma tid anföll Japan Pearl Harbor och Hitler förklarade krig mot USA. Ännu en gång skulle amerikanska soldater åka över Atlanten för att stoppa Tyskland.
Förlopp – krigets senare år
1942 innebar både Tysklands höjdpunkt i kriget och vändpunkten när det började tippa över till de allierades fördel. I Sovjet genomförde Tyskland under sommaren 1942 förnyade offensiver och man kom väldigt långt österut. Ända till Stalingrad som var en mycket viktig stad eftersom det var en nyckelstad för kontroll över floden Volga. Men trots att man satsade väldig mycket på att ta staden så slutade det hela i ett stort fiasko och hela den tyska sjätte armén blev till slut inringad och tillfångatagen i början av 1943.
Därefter gick det kontinuerligt bakåt för Tyskland. I historiens största pansarslag i Kursk sommaren 1943 knäcktes Tysklands förmåga att genomföra nya offensiver och frågan gällde mera när än om Tyskland skulle besegras. I juni 1944 invaderade de allierade Frankrike och Normandie och därmed var det av tyskarna så fruktade tvåfrontskriget ett faktum. Tummarna skruvades åt allt mer för Tyskland och i maj 1945 kapitulerade man till sist. Men då hade Hitler varit död i en vecka. Han skulle aldrig ha gett sig. Han sköt sig istället i sin bunker i Berlin.
Men hur viktiga än de stora slagen var för andra världskriget så är det ändå annat som har fastnat i våra minnen av detta krig. Det besinningslösa slaktandet av såväl soldater som civila var oöverträffat i historien. Östfronten var mer ett slags utrotningskrig än ett erövringskrig. Nazisterna var rasister och de såg kriget som ett krig för den ariska rasens överlevnad och för att den skulle inta sin rättmätiga plats i toppen av näringskedjan. Och då fick de andra antingen dö eller bli slavar.
