Som nämnts tidigare i texten är drömmen om ett enat Europa en tanke som återkommit i flera gånger genom historien. Det senaste i raden av försök är vad som kallas den Europeiska unionen (EU). Det finns pessimistiska röster som menar att även EU som enande kraft är dömt att misslyckas utifrån sin konstruktion och de historiska erfarenheterna. Det finns dock en avgörande skillnad mot tidigare försök, nu är verktygen förhandlingar, fred och samarbetssträvanden – inte vapen och förtryck. Om försöket kommer lyckas är svårt att sia om, men EU är på många sätt ett framgångsprojekt. Detta till trots så är ofta den gängse bilden att EU mest är en politisk koloss som både är komplicerad och svåröverskådlig.
En klassiker i svensk tappning från mitten på 1990-talet är också (miss)uppfattningen att EU enbart skulle syssla med detaljfrågor och inte tillvaratar lokala seder och traditioner till förmån för förbud och märkliga standardiseringar, skulle svenskarna inte få ha sitt snus längre och hur ska en gurka se ut för att passa EU-standard? Mer samtida exempel förekommer också: skall EU förbjuda konstgräsplaner (och göra det i praktiken omöjligt för barn och ungdomar att träna fotboll) 
eller är också det en missuppfattning?
Också i den nutida debatten hörs ofta röster som pekar på att det folkliga förtroendet för EU i dess medlemsstater ständigt sjunker. Stämmer detta? I ett aldrig sinande nyhetsflöde kan det vara svårt att navigera, särskilt i frågor som rör uppfattningar och värderingar kontra faktauppgifter. Vi skall i sammanhanget inte heller glömma att EU representerar över 500 miljoner människor och är en politisk och ekonomisk stormakt globalt. Det vore snarare märkligt om åsikterna inte gick isär om unionens popularitet eller att den skiftar i förhållande till vad som händer innanför och utanför Europas gränser. Ofta skriver inte heller media om de många och långa diskussioner och förhandlingar som ligger till grund för olika beslut utan rapporterar bara om själva slutresultatet. Det ger bilden av det nu kommit ”ännu ett beslut från Bryssel” där inte medborgarna fått tycka till. Beslutsgången och förarbeten tenderar nästan att framställas som ett hemlighetsmakeri. Men är sluten omröstning detsamma som hemlig omröstning? Om du är osäker på svaret, kolla då upp det. Klicka även här så ser du ett exempel på hur formuleringar kan ha betydelse för hur mottagaren uppfattar EU.
Något som talar för att EU har (och har haft) en folklig förankring är det faktum att EU, när man kokar ned det, är en utvidgningshistoria. EU har lyckats med något unikt, att få nästan alla länder i Europa att frivilligt vilja ansluta sig och flytta makt från det egna parlamentet till Bryssel och Frankfurt. Detta hade inte varit möjligt utan folkligt stöd. Siffror visar också att det påstådda missnöjet med EU kan ses som något tveksamt, enbart i fem (Litauen, Finland, Slovakien, Lettland och Kroatien) av 28 medlemsländer sjönk förtroendet under 2017, i resten ökade förtroendet. En undersökning året efter, 2018, visade att 80% av EU:s medborgare var positiva eller neutralt inställda till EU. En bidragande orsak kan vara att ledare i Europas viktigaste länder visar unisont stöd för samarbetet, exempelvis Frankrikes President Emanuel Macron och Tysklands förbundskansler Angela Merkel. I Tyskland är närmare 80% av medborgarna positiva till EU. I Sverige är siffran 65% och något ökande. Under 15% av svenskarna ansåg 2018 att Sverige bör lämna unionen och mindre än 10% skulle rösta för att lämna EU i en folkomröstning enligt SOM-institutet vid Göteborgs universitet som kort konstaterar att det inte är någon ”Swexit” i sikte.
När det handlar om individers attityder till EU brukar olika preferenser förklaras utifrån geografiska skillnader, där landsbygden är mer negativ än stadsbefolkningen. Det talas också om att den nationella identifieringen inte är lika påtaglig idag som som tidigare, utan att en europeisk identifikation ses som mer positivt. Det finns även socioekonomiska skiljelinjer där medborgare med högre utbildning och inkomster är mer positiva. Skillnaden mellan män och kvinnor minskar och ur ett åldersperspektiv är yngre mer positiva än äldre. Utifrån den politiska höger-vänsterskalan så minskar också skillnaderna i inställningen till EU.
Säkerligen har det dock varit så att förhoppningarna och förväntningarna på samarbetet har varierat över tid och mellan länder. På senare tid så har det företrädesvis målats upp mörka moln över EU och de brister som man tillskrivs. Å andra sidan har det under andra perioder varit höga positiva förväntningar vilket kan illustreras i Eurovision 1990 där flera bidrag omfamnade en europeisk gemenskap, både Toto Cutugno med sin låt ”Insieme (tillsammans) 1992″ och Liam Reilly med ”Somewhere in Europe” tävlade med bidrag som var influerade av europatanken. I sin krönika ”Vem tror på gemenskap i Europa?” i magasinet Fokus beskriver Jennifer Wegerup hur årtalet 1992 i det italienska bidraget blickar mot Maasrichtfördraget där Europa skulle knytas närmare med textrader som ”våra stjärnor och en enda flagga”. Wegerups tar upp hur tidsandan genomsyrades av tanken om att ”Europa var drömmen, framtidstron var stor” och ställer sig frågan om någon av låtarna under 2019 års Eurovision kommer handla om drömmar och ett enat Europa?
Vill du titta lite närmare på vad EU:s invånare tycker och tänker om EU? Då skall du undersöka Eurobarometern som sedan 1974 utfört opinionsundersökningar på en rad olika områden. Eurobarometern är att betrakta som EU:s eget opinionsinstitut som på uppdrag av olika institiutioner inom EU gräver i vad medborgarna i medlemsländerna har för synpunkter.
Ännu en faktor som kan avgöra hur Europas medborgare ser på EU är det faktum att det ryms 28 olika kulturer under EU-paraplyet. Det medför att det kan uppstå språkförbistringar, feltolkningar och missförstånd. Ur ett svenskt perspektiv är vi vana vid öppenhet och transparens, så ser det inte ut på många andra håll i Europa. Har du hört talas om någon motsvarighet till den svenska offentlighetsprincipen? Sannolikt inte. Som svensk är du också van att kunna se makthavare ställas mot vägen och utkrävas ansvar, gärna in i minsta detaljfråga. Det är heller inte kutym i alla kulturer. Tillgängligheten i Sverige har alltid varit stor, exempelvis stod vår förre statsminister Olof Palmes hemtelefonnummer i telefonkatalogen och på riksdagens hemsida hittar du idag telefonnummer till alla riksdagsledamöter, inklusive partiledarna. Så tilltagen är inte öppenheten inom EU men det råder ingen mysticism. Sannolikt rapporterar 100-tals EU-specialiserade journalister varje dag till sina medlemsländer. En relevant fråga är hur du själv får och kontrollerar din information? Har du någon gång besökt svenska EU-upplysningens webbsida för att kontrollera något du läst i media eller hört ryktesvägen att EU beslutet om? Har du botaniserat dig på www.europa.eu som påstås vara världens största sajt sett till innehåll?
Är EU något torrt och tråkigt?
Lägg också till EU kan ses som något torrt och ganska tråkigt så tornar en bild av ointresse upp sig. Det kan för all del vara för att EU ibland förstärker bilden som stelt och otidsenligt. Ett exempel är 2007 när Romfördraget fyllde 50 år och det skulle uppmärksammas med en festdag i Bryssel. De artister som bjöds in var bl.a. Lou Bega (hade en hitlåt 1999) och Las Ketchup med sin hitlåt Ketchup song från 2002. Samtidigt hade Tyskland som ordförandeland bjudit in Beyonce för att uppmärksamma samma händelse. Men å andra sidan, syftet med EU är inte att agera nöjesfält. Däremot finns det, tvärtemot vad som det ibland ges sken av, dramatik och heta debatter:
Klippet visar när den Belgiske EU-parlamentarikern Guy Verhofstadt går hårt åt Ungerns premiärminister Viktor Orban för att enbart vilja ha EU:s pengar men inte ställa upp de värderingar EU står för.
Ännu en bidragande orsak till den kanske något överdrivet negativa bilden av EU kan vara okunskap. Enligt en undersökning på ett större universitet kunde inte 71% av studenterna (som läste första terminen Statskunskap) namnge EU:s två lagstiftande församlingar. Kan du dem? Precis, Europaparlamentet och Europeiska unionens råd (Ministerrådet). Symptomatiskt kunde studenterna mer om USA:s statsskick än om hur Europa styrs. Inför EU-parlamentsvalet 2014 gick de svenska partierna ut med olika former av löften på valaffischerna. Inget konstigt kanske, problemet var att flera av löftena inte var något som EU kunde påverka. Centern uppmanade exempelvis svenska folket att säga nej till Euron, men det inget som EU tar ställning för eller emot även om man säkert önskar ett svenskt inträde i valutaunionen. Det är ett svenskt beslut till sist. Likaså ville dåvarande Folkpartiet (nu Liberalerna) att vi skulle behålla kärnkraften. Det är inget som EU lägger sig i. Socialdemokraterna la fram 2016 att en höjd energibeskattning berodde på EU:s regelverk men fick backa för att man tolkat reglerna felaktigt enligt EU-kommissionen. I den breda allmänheten uppger endast tre av tio att de följer rapporteringen om EU. Sammantaget ger detta möjligheter till att rykten och missförstånd uppstår. Vi behöver således ett fungerade vaccin mot missinformation och desinformation: mer kunskap.
Det skall dock sägas, det råder alltjämt ingen tvekan om att EU står med utmaningar framför sig. Och om dessa utmaningar skrivs det spaltmeter. Detta påverkar säkert bilden av EU som intrigfyllt, handfallet eller maktlöst. I vissa fall kanske det stämmer, för det är svåra frågor att ta i tur med och EU:s situation de senaste åren liknas vid en s.k. Polycrisis. Alltså, man har drabbats av flera olika kriser samtidigt: Politisk kris i form av ökad populism och en osäkerhet kring USA:s positionering under Donald Trump, en demokratikris i form av urholkad rättssäkerhet i Ungern och Polen, en säkerhetskris gentemot Ryssland och dess agerande i Ukraina samt den s.k. flyktingkrisen där asylsystemet inte visade sig fungera då en del medlemsländer inte följde upprättade avtal. Lägg dock på minnet att EU gått starkare ur varje kris den hittills utsatts för. Hur det framtida EU kan komma att formera sig och vad det skall fokusera på, det skall vi komma in på längre fram.
Till avsnitt 7.2 Att förstå EU