Idéutveckling

Under medeltiden dominerade kyrkan mycket av tänkandets värld. I och med 1500-talet började dock de nya idéer som uppstod tyda på ett fjärmande bort från det strikt religiösa tänkandet och början på en sekularisering kunde skönjas.

Machiavelli

Niccolò Machiavelli (1469-1527) var en italienare från Florens som var hjärtligt trött på att Italien aldrig kunde enas. Han arbetade som diplomat åt stadsstaten Florens och när han senare fick sparken från det jobbet, då Florens fick en ny ledning, ägnade han sig istället åt att skriva böcker. Den mest kända boken heter Fursten och är en instruktionsbok för ledare. Hans förhoppning var att boken skulle kunna inspirera någon att ena Italien, och skapa en stat som skulle överglänsa alla andra europeiska stater i makt och rikedom. Machiavelli anser att en furste måste ta till vilka medel som helst för att kunna behålla och utöka sin makt. Han måste vara skoningslöst brutal när så krävs och kunna ljuga utan förbehåll om det passar honom. För Machiavelli måste en ledare kunna vara både ett rytande lejon och en listig räv. Om fursten måste lova folket saker för att de ska stödja honom så ska han göra det, men givetvis inte uppfylla löftena (om det inte passar honom att göra så). Det nya med Fursten är inte minst att författaren inte tar någon som helst hänsyn till kristen etik i sina råd. En furste måste stå över alla regler, även de religiösa. Ett sådant verk hade knappast kunna ha skrivits under medeltiden och det pekar mot en ny tid präglad av en starkare kungamakt där fokus på religionen och kyrkan minskar. Machiavelli har fått ge namn åt ett begrepp, machiavellisk, och med det åsyftas cyniska och brutala ledare vars främsta mål alltid är att behålla makten. Men man får inte glömma att för Machiavelli fanns ett viktigt mål: ett enat Italien.

Descartes

René Descartes (1596-1650) var en fransk filosof och matematiker som ägnade mycket av sin energi till att fundera kring vad vi egentligen kan veta om världen. Han ville gå till botten med det hela och accepterade inte att den kunskap vi får via sinnena garanterat var sann. Våra sinnen kan lura oss och hur vet vi förresten inte att allt jag ser och hör bara är påhitt av en ond trollkarl som lurar i mig allt. Eller jag kanske drömmer allting och inte vet om det? Finns det då något jag faktiskt med all säkerhet kan veta? Kan jag ens veta att jag finns? Jo, åtminstone det kan vi veta anser Descartes. Eftersom vi tänker. Att jag tänker är ett faktum som inte kan bortförklaras. Han formulerade sin slutsats i de berömda orden: Cogito ergo sum. Jag tänker, alltså finns jag. Utifrån detta faktum började Descartes bygga upp tankar kring vad vi i så fall även kan veta om världen. Inte minst frågan om Guds existens upptar mycket av Descartes tid och han anser att man med hjälp av förnuft och slutledningsförmåga faktiskt kan sluta oss kring att Gud verkligen existerar.

Descartes är också till stor del skaparen av den så kallade mekanistiska världsbilden. Den går ut på att allt i världen är materia och därmed kan allt förklaras med hjälp av mekaniska lagar. Världen är som en stor maskin och vetenskapen behöver bara hitta lagarna som förklarar den. En viktig sak för Descartes var dock att han ansåg att det fanns en sak som inte kunde förklaras med hjälp av dessa lagar: människans själ. För Descartes var kropp och själ två helt olika saker och kommunikationen dem emellan sker via tallkottkörteln. Det sistnämnda visade sig givetvis inte stämma men idén om en värld som helt kunde förklaras med hjälp av vetenskapen kom att leva vidare och få ett stort inflytande över Europas idéliv.

Upplysningen

Upplysningen är samlingsnamnet för de nya tankar som florerade i Europa under 1700-talet. Många av dem byggde vidare på åsikter som tidigare framförts i den europeiska historien medan andra var nya och radikala. En sak är säker: upplysningen har satt ett stort och djupt avtryck i Europa.

Upplysningstänkarna var långt ifrån alltid överens och ibland kunde de rent av inte helt motsatta åsikter. Man fokuserade dessutom på delvis olika saker. Men vi kan ändå peka ut några huvudpunkter som upplysningen stod för:

Förnuft: ett nyckelord inom upplysningen var förnuft. Man ska alltid utgå ifrån sitt förnuft när man fattar beslut. Detta kan för oss låta rätt så givet (vilket delvis beror på att upplysningen påverkat oss starkt) men det är lätt att glömma hur stark vidskepelsen var för många människor förr i tiden. Det kunde handla om alltifrån tro på magiska ting och mystiska varelser som tomtar och troll till att man skulle undvika att göra vissa saker vissa dagar eftersom att det kunde ge otur. Detta ville man göra upp med under upplysningen.
Vetenskap: för upplysningen var vetenskapen oerhört viktig. Med hjälp av vetenskapen kan värdens mysterier avslöjas. Galilei och Newton hade visat att det var vetenskapen som hade svaren och inte kyrkan ansåg många och om man bara fortsatte satsa på vetenskapen skulle ännu fler aspekter av vår tillvaro och universum kunna upptäckas. Dessutom lade man stor tyngd vid att vetenskapen skulle vara till praktisk nytta för oss människor. De brister som fanns i den tidens samhälle kunde avhjälpas med nya upptäckter av t.ex. grödor och nya uppfinningar. Vetenskapen skulle kunna vara en motor i skapandet av en perfekt värld där allt som var bristfälligt och skadligt kunde försvinna för all framtid.
Frihet: att få fritt uttrycka sina åsikter i såväl tal som skrift ses idag i vårt land som en självklarhet. Men på 1700-talet var det inte så. Då fanns i de flesta länder stora begränsningar, inte minst när det gäller vad man fick trycka. Detta ansåg man inom upplysningen var helt fel och att det både var ett brott mot alla människors rätt att få vara fria och något som hämmade samhällsutvecklingen i och med att en massa kloka tankar och idéer inte tilläts publiceras. En ibland underskattad aspekt av denna frihet var den ekonomiska friheten. Ganska många av de som hyllade upplysningens ideal tillhörde borgarklassen och av dessa fanns flera som jobbade med handel och för dessa var denna fråga central. På denna tid i Europa fanns många handelshinder av olika slag, inte minst tullar mellan och inom länder. Dessutom fanns flera begränsningar av vem som fick starta företag och var man fick genomföra handel av varor.
Jämlikhet: alla människors lika värde var en annan mycket viktigt princip inom upplysningen. Alla skulle vara lika inför lagen. Inga grupper skulle ha särskilda privilegier. Detta var riktat främst mot adeln som i 1700-talets Europa hade flera viktiga privilegier, inte minst skattefrihet och i många länder monopol på vissa höga statliga ämbeten. Detta ville man stoppa, inte minst eftersom många upplysningsivrare själva inte tillhörde adeln. Frågan om jämlikhet var dock större än så och det fanns flera tolkningar av vad exakt det innebar. För vissa handlade det helt enkelt om att lagen behandlade alla lika medan för andra så innebar det utjämning av ekonomiska skillnader mellan olika grupper i samhället.
Sekularisering: långt ifrån alla anhängare av upplysningen var ateister men de flesta var överens om att religionens roll i samhället var alldeles för stor. Människans tillvaro ska utgå från oss själva och den natur vi lever i, utan att förhindras av religiösa dogmer och präster.
Optimism: en nyhet som upplysningen kom med som kanske överraskar oss är den positiva syn man hade på framtiden. Man var helt enkelt oerhört optimistisk till vad den nya tiden kunde föra med sig. Detta var något ganska nytt. Tidigare civilisationer har oftast haft uttrycket ”det var bättre förr” som en slags ledstjärna när man jämförde nutid med dåtid. Och i framtiden trodde man det skulle bli ännu värre. Som bäste trodde man nog att det kunde fortsätta som nu, men att det skulle bli mycket bättre i framtiden var en ovanlig syn i tidigare kulturer. Men för upplysningsanhängarna var framtiden hoppet. Med hjälp av ovanstående punkter: förnuft och vetenskap, frihet och jämlikhet samt en sekularisering fanns det ingen gräns för hur bra allt kunde bli!

Det finns flera tänkare inom upplysningen som starkt har påverkat den europeiska idéhistorien. Många av dessa var fransmän. Men den första tänkaren som kan sorteras in i upplysningen var en engelsman som hette John Locke. Han levde egentligen lite för tidigt för att räknas till upplysningen men hans idéer kom att ha en så stor påverkan på upplysningsfilosoferna att han får räknas dit ändå. John Lockes tankar kretsade mycket kring hur samhällen styrs. Under denna tid rådde enväldet och det fanns många tänkare som ansåg att en stark ledare som alla var tvungna att lyda var att föredra. Men Locke ansåg att folket endast behövde lyda en härskare som de ansåg fattade bra beslut. Om härskaren förtryckte folket eller fattade beslut som var dåliga för folket hade de rätt att störta denne ledare. Detta var inte helt nytt men han lanserade det i rätt tid när fler och fler började ifrågasätta enväldet. Locke är även starkt förknippad med sin syn på vad som formar oss människor. Han ansåg att den miljö vi människor lever i är av yttersta vikt för hur vi blir som personer. Han gick så långt att han ansåg att vi människor är som tomma tavlor (tabula rasa på latin) när vi föds och sedan fylls det på med innehåll. Detta ledde fram till en av upplysningens viktigaste idéer: människan kan förändras. Med rätt uppfostran, rätt utbildning och rätt sorts samhälle kan vi förändra den mänskliga naturen och därmed hela samhället.

Voltaire

Bland de rena upplysningstänkarna dominerade dock fransmännen. Den mest kände var Francois Voltaire (1694–1788) som var en riktig megakändis under 1700-talet. Voltaire lade stor vikt vid frihet och tolerans. Om vi ska kunna få fram ett bättre samhälle måste man få säga vad man vill och man måste tolerera att andra människor är av en annan uppfattning än en själv. Själv ansåg han att vi med hjälp av att använda förnuftet kan komma mycket långt. Vi får inte låta religiösa föreställningar, sådant som Voltaire skulle kalla vidskepelse, eller annat stå i vägen för det rena förnuftet.

Men om vi tittar på Voltaires syn på hur ett samhälle skulle styras så inser vi genast att upplysningstänkarna var en disparat grupp där olika sorters tankar kom fram. Voltaire var nämligen helt emot demokrati. Folk är inte kompetenta nog att påverka hur en stat styrs; det ska skötas av den envåldshärskare, en despot, som dock skulle vara genomsyrad av upplysningstankar. Alltså: upplyst despoti var det bästa styrelseskicket för ett land. Och han tyckte sig se lovande namn i dåtidens Europa, främst bland dessa Fredrik den store av Preussen som Voltaire brevväxlade med och som han till och med bodde hos under flera år. Dock så kunde Voltaire tänka sig att vanliga människor med rätt uppfostran och utbildning med tiden kunde bli mogna till att få ett större inflytande. Men dit var vägen lång ansåg han.

Montesquieu

En annan betydelsefull upplysningstänkare är fransmannen Charles-Louis de Secondat Montesquieu (1699–1785) mest känd under sitt efternamn. För honom var frågan om maktdelning central. Hur undviker man att tyranni uppstår i en stat? En enväldig kung går inte, eftersom det ju per definition är tyranni, och demokrati går inte heller eftersom det så lätt spårar ur i pöbelvälde där massorna härjar och plundrar och fattar dåliga beslut. Med en tydlig tredelning av makten upprätthåller man balansen i samhället. Den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten måste hållas helt åtskilda. Det måste finnas inbyggda hinder i systemet för att förhindra att någon har makt över mer än en av dessa tre makter. Observera att han inte sa något om exakt vilka som skulle välja dessa instanser. Det vi vet är att han föredrog en monark som innehavare av den verkställande makten och med ett tvåkammarparlament som lagstiftande makt (med ett aristokratiskt överhus). Dåtidens Storbritannien såg han som det land som kom närmast idealet. Inte heller för Montesquieu var allmän rösträtt något självklart.

Rousseau

Den tredje franske upplysningstänkaren hette Jean Jacques Rousseau (1712–1778, från den självständiga republiken Genève) och han var till skillnad från ovanstående tänkare demokrat. Han såg en direktdemokrati som det allra bästa systemet, lite som antikens Athen. Bara om folk ofta fick uttrycka sina åsikter i specifika frågor kunde man tala om en verklig demokrati. För Rousseau var det självklart att vi människor i grund och botten är fria att göra som vi vill, som inte skadar andra. Det är hans utgångspunkt. Men han anser att stater behövs för att vi inte klarar allt själva. Vi behöver hjälp av andra i olika sammanhang och vi vinner på att samarbeta. För detta ändamål inrättar vi stater där några får i uppgift att styra, det är ofrånkomligt att det finns en grupp som styr. De som styr ingår ett samhällskontrakt med folket och där framgår det vad de styrande ska göra. Om de inte gör det så bryts samhällskontraktet och upphör att gälla. Folket har rätt att välja nya personer som styr och med dessa ingår ett nytt samhällskontrakt. Och som ovan nämnts så ökar man folkets inflytande ytterligare genom att ofta ha folkomröstningar. Finns då ingen öppning alls i hans system till att någon eller några ställer sig över folket? Jo, för Rousseau anser att det finns tillfällen då folket inte själva förstår sitt eget bästa och då kan en mindre grupp människor tolka åt folket vad de egentligen vill, i vissa fall till och med en enda person. Och denna öppning har givetvis utnyttjats av diktatorer i Europa, ibland ganska så mycket.

Men Rousseau var dock en man med åsikter som spretade åt lite olika håll. Hans syn på uppfostran och utbildning handlade om att man skulle låta barnet självt få upptäckta världen och endast lära sig sådant som det själv ansåg viktigt. Läraren skulle bara vägleda barnet och böcker skulle i stort sett undvikas helt. Rousseau ansåg nämligen att böcker inte var så bra i utbildningen. Detta kan låta ganska märkligt men för att förstå detta måste vi förstå hans kritik mot civilisationen. Han var överlag klart skeptisk till civilisationens välsignelser och den övertro som han ansåg fanns till sådant som boklig bildning och strikt uppfostran och stark självkontroll. För honom var naturfolken de främsta bland folk, de levde i frihet och var opåverkade av all civilisation. Dessutom var han skeptisk till förnuftets möjligheter att skapa en bättre värld. För honom var känslan mycket mer central, till den milda grad att han anses ha varit en av de som inledde den romantiska epoken. Japp: Rousseau var en radikal upplysningstänkare som gick emot några av dess grundläggande idéer!

Vetenskap

Den tidigmoderna tiden innebär Europas stora genombrott som föregångare inom vetenskapen. Från att tidigare ha tagit intryck av andra tog Europa från om med 1600-talet täten i världen. Det började med något som människan under årtusenden tittat på med nyfikenhet: stjärnhimlen.

Astronomi

Det kanske bästa exemplet på hur långt Europa hade kommit inom det vetenskapliga området är astronomin. Den stora revolutionen inom detta område gällde synen på var världens centrum låg. Ända sedan antiken hade man ansett det klarlagt att allt kretsade kring jorden. I Alexandria hade astronomen Ptolemaios på 100-talet före Kristus utförligt beskrivit detta och det var inget som man ifrågasatte varken i Europa eller Arabvärlden. Det var kanske ännu viktigare att den stora auktoriteten i både Europa och Arabvärlden under medeltiden, Aristoteles, höll på denna teori.

Men allt började ändras när den polske katolske prästen Nicolaus Copernicus (1473-1537) i mitten av 1500-talet lanserade sin teori om att jorden inte var centrum, utan kretsade kring solen. Boken, där den så kallade heliocentriska världsbilden presenterades, blev klar när Copernicus var döende så vi vet inte vad som hade hänt med honom ifall han hade levt när den publicerades, men faktum är att den föll tämligen fort i glömska. Copernicus lanserade en teori, en teori som han själv inte hade några egentliga bevis för. Faktum är att med den förklaringsmodell man använde för att beskriva planeternas rörelser, cirkulära, så var den geocentriska världsbilden mer logisk!

Men detta förändrades när andra astronomer som Johannes Kepler och Tycho Brahe i slutet av 1500-talet kunde visa att planeterna inte rörde sig i cirklar utan i elipser. Nu var tiden mogen för Copernicus teori. Den som slutligen bevisade att den heliocentriska världsbilden stämde var italienaren Galileo Galilei (1564-1642). Den katolska kyrkan accepterade inte den heliocentriska världsbilden och hade egna astronomer som påstod sig ha bättre belägg för den geocentriska och i en berömd rättegång år 1633 i Rom tvingades Galilei avsäga sig tron på den heliocentriska världsbilden. Men sanningen kan inte förnekas länge och ganska kort tid efter rättegången om Galileis teorier började den heliocentriska världsbilden spridas igen.

Newton

En av historiens viktigaste vetenskapsmän är den engelske matematikern och naturvetenskapsmannen Isaac Newton (1642-1727). Denne djupt religiöse man kom att upptäcka saker som lade grunden för en världsbild där Gud inte är nödvändig. Åtminstone var det så eftervärlden kom att se på hans gärning.

Isaac Newton bidrog med mycket ny kunskap om jorden och universum. I sitt verk Principia lanserade han teorin om olika fysikaliska lagar som förklarar olika typer av fenomen. Den mest kända lagen är tyngdlagen, som handlar om att större kroppar attraherar mindre kroppar; de liksom drar dem till sig. Han kallade fenomenet gravitation. Newton kunde förklara på ett rent matematiskt sätt hur dessa lagar fungerade och det finns givetvis mycket mer att säga om detta, men det är på en mycket avancerad nivå. Med hjälp av teorin kunde Newton förklara alltifrån varför äpplen faller till marken till att månen kretsar kring jorden och jorden kring solen. En viktig poäng var att samma lag gällde på jorden som i rymden. Det var ingen principiell skillnad mellan hur saker och ting fungerade här på jorden. Vi är alla del av samma universum. Man kan säga att Newton definitivt avmystifierade bilden av jorden som en särskild himlakropp med egna naturlagar. Universum var som en stor maskin och med rätt metoder kunde man förklara hur den fungerade. För Newton innebar detta inte att man tog ett steg bort från en religiös världsbild, tvärtom: en av hans drivkrafter var att han trodde på astrologi och ville kunna förutse himlakropparnas rörelser! Men han kom att inspirera till den sortens tankar. Snart kunde allt i världen förklaras med hjälp av vetenskapen! Religionens svar var fel så bort med den!

Till avsnittet Repetition: har du koll på tidigmodern tid?

Till översikt