De starka kungarnas tid – Europas nationalstater skapas
Hur gick det då med kampen om makten i de europeiska samhällena? Som vi tidigare sett så stärkte de europeiska kungarna makten på adelns och kyrkans bekostnad i slutet av medeltiden. Under 1500- och 1600-talet fortsatte denna förändring av maktbalansen och när vi står i början av 1700-talet så är många kungar i Europa enväldiga. Denna process gör att vi på allvar från och med denna tid kan tala om ett Europa som till stor del bestod av ett antal helt självständiga stater, med en tydlig ledning och struktur.
Varför ökade kungamakten?
Det finns flera skäl till denna utveckling. Upptäckten av de nya handelsvägarna ledde till en ökad användning av pengar vilket gjorde att kungen kunde betala soldater istället för att bli beroende av att adeln bidrog med riddare, krigen blev större och längre och endast kungen kunde samla ihop de styrkor som fanns, adelns stolthet gjorde att de var alltför långsamma med att överge riddararméerna och till detta kom även en ny anledning: reformationen. I de länder som bröt med den katolska kyrkan tog kungen över kyrkans resurser och använde dem för att stärka sin egen makt. Till sist ska även lyftas fram parlamenten som kom att användas mer och mer i Europa. Hur kunde kungen vinna på att parlamenten sammankallades? Jo, han kunde vända grupper mot varandra och få gehör för sina egna idéer. Han kunde få stöd av borgarna i kamp mot adeln och han kunde få stöd av adeln i kamp mot kyrkan till exempel.
Men processen mot enade riken under en stark härskare var lång och smärtsam. Det främsta hotet mot kungarna var adeln, som ju hade mest att förlora på en stark centralmakt. Och adeln försökte behålla sin makt och sitt oberoende på olika sätt, ibland genom rena uppror men ofta också genom att försöka lirka med kungen och till exempel stödja en härskare som man hoppades skulle gynna den. Kungen å sin sida insåg att det inte gick att gå alltför hårt fram mot adeln. Men den gick att blidka genom till exempel att de fick behålla sina rättigheter gentemot sina underlydande bönder, fortsatta privilegier och annat. Vad som däremot blev oerhört viktigt för kungarna blev en monopolisering av våldet. Från och med nu skulle det endast finnas en armé i varje land: kungens armé. Feodala rester som att enskilda adelsmän kunde ha egna arméer fick ett definitivt slut i de allra flesta europeiska länderna under 1600-talet. Ett intressant undantag är Polen. I denna forna stormakt lyckades aldrig kungamakten få grepp om adeln och istället kom adelns rättigheter att befästas ännu mer, till exempel genom den berömda regel som sa att alla medlemmar i det polska parlamentet hade vetorätt vilket innebar att det blev väldigt svårt att få igenom beslut; därav uttrycket polsk riksdag. Polen kom också att få uppleva hur dess makt blev mindre och mindre och till sist, i slutet av 1700-talet, slukades Polen helt av sina grannar och upphörde att existera.
Mäktiga furstar i Europa
Vad finns det då för exempel på kungar som stärkte sin makt i Europa under 1500- och 1600-talet? Under 1500-talet finns de mest berömda av dessa härskare i England: Henrik VIII och hans dotter Elisabet I. Henrik VIII (kung 1509-1547) är det kanske bästa exemplet på en kung som valde att bryta med den katolska kyrkan av rent egenintresse. Henrik var en from man och som ung uttryckte han starkt sin katolska religiositet. Men när påven vägrade annullera hans äktenskap fick han nog och bröt med påven samt gjorde sig själv till den engelska kyrkans ledare. Naturligtvis fanns mycket annat i vågskålen också och Henrik kom att berika sig själv oerhört mycket på det han konfiskerade från kyrkan. Dottern Elisabet I (drottning 1558-1603) kom till makten efter några turbulenta år som följde på faderns död, då hennes halvsyster Maria hade försökt återinföra katolicismen, och hon fortsatte sin pappas politik gentemot kyrkan. Det hela slutade i en slags kompromiss där kronan tog över kyrkan och läran blev ganska protestantisk men där mycket av mässans liturgi behöll katolska inslag. Både Henrik VIII och Elisabet I ökade dessutom centralmakten på andra sätt, till exempel genom borgbyggande och en satsning på ökad handel och sjöfart vilket kom att få en stor betydelse för landets framtid.
En annan mycket betydelsefull kung var den franske kungen Ludvig XIV (kung 1643-1715). I Europas historia har han som ingen annan fått symbolisera den starka fursten och det finns goda skäl till det. Med Ludvig XIV får vi en ny typ av härskare: den enväldige kungen. Detta styrelseskick har även fått namnet absolutismen, eftersom hela makten samlas i en persons hand. Ludvig XIV är känd för att ha avskaffat all typ av begränsning för sin maktutövning. Han byggde slottet Versailles utanför Paris där inte bara han och den kungliga familjen skulle bo, utan även delar av högadeln skulle ha slottet som sin bostad. Han gjorde det obligatoriskt för dem att befinna sig på Versailles, åtminstone under delar av året. Alla som ville betyda något hade dessutom inget val; ville man få igenom sin vilja var man tvungen att på något sätt nå kungens öra och för att kunna göra det var man tvungen att vara fysiskt närvarande. Ludvig XIV avskaffade alla privata arméer och han sammankallade aldrig parlamentet. Han lanserade sig som Kung sol som liksom solen var alltings centrum som övriga var beroende av och kretsade kring. (här kan man som en parentes notera att den heliocentriska världsbilden uppenbarligen slagit igenom i Frankrike). Ovanstående är några exempel på europeiska furstar som stärkt sin makt men det finns givetvis många fler.
Staten börjar byggas
En sak som också bör tilläggas är att under 1600-talets stärktes inte bara kungens personliga ställning utan centralmakten ökade sitt inflytande i hela landet. Det vi kallar staten började breda ut sig med statliga representanter som på regional och lokal nivå såg till att kungens påbud verkligen genomfördes. Även på central nivå utvecklades statsmakten. Sverige är ett mycket bra exempel på denna förändring. Under 1500-talet hade en kung som Gustav Vasa inte särskilt många anställda i sitt slott i Stockholm och han lade sig personligen i olika ärenden i stort och smått. ([sg_popup id=”9″ event=”click”]Se ett föredrag från Djäknehallen i Strängnäs där Dick Harrison talar om Gustav Vasa![/sg_popup]) Men under 1600-talet ändrades detta. Den kungliga administrationen utökades rejält i och med att de första myndigheterna skapades. Dessa kallades kollegier och fick hand om var sitt område. Sverige är ett ovanligt tydligt exempel men liknande saker skedde i stora delar av Europa.
Till avsnitt 4.4 Europeisk kultur under tidigmodern tid