När det gäller den medeltida europeiska kulturen så finns det ett ledord som är viktigt: kyrkan. Under den äldre medeltiden var det endast i kyrkan som bildning och kultur fanns överhuvudtaget och under hela medeltiden kom kyrkan att dominera i och med sina ekonomiska muskler och den kompetens som den lyckades samla kring sig.
Arkitektur
Den europeiska medeltida arkitekturen dominerades även den av kyrkan. Det byggdes många olika byggnader men inga så imponerande som kyrkorna. I Östrom (Bysans) skapades tidigt en stil som kallades den bysantinska och den var en slags blandning mellan den romerska och orientalisk stil. Det kanske mest karaktäristiska draget var den stora kupolen i dess mitt och det mest kända exemplet är den enorma katedralen Hagia Sofia i Konstantinopel som byggdes under 500-talet. Men det var det rika Östrom det. Övriga Europa hade under lång tid inte de resurser som krävdes för att kunna bygga sådana komplexa byggnader. Men detta kom att ändras under slutet av den äldre medeltiden. Då växte en ny stil fram: den romanska. Många kyrkor i Europa hade under äldre medeltid byggts i trä, men nu ville man använda sten istället. För att hålla uppe taket byggde man halvcirklar som kom att kallas rundbågar. Murarna behövde vara tjocka för att inte krossas av de tjocka bågarna och man hade små fönster. Den romanska stilen har en slags kärv skönhet.
Under 1200-talet byggdes kyrkor i en ny stil: den gotiska. Nu hade man utvecklat byggtekniken så mycket att man kunde bygga kyrkor som var högre och som hade stora, målade fönster. Man använde sig av sirliga spetsbågar för att hålla uppe taket och för att ge mer stöd åt väggarna byggde man bågar på utsidan av kyrkan, så kallade flygande strävbågar. Tanken med stilen var att man skulle höja blicken mot Gud och samtidigt imponeras av den prakt och mäktighet som kyrkan hade. De klart mest imponerande byggnadsverken från Europas medeltid var de stora gotiska katedralerna, till exempel i Reims, Chartres, Kölnerdomen och Notre Dame i Paris. Många av dessa katedraler byggdes under 1200-1400-talet.
Musik
Även inom musiken var det ofta kyrkan som stod i centrum. Den så kallade gregorianska sången skapades i slutet av antiken och den blev en mycket populär genre under hela medeltiden. Den användes dels i gudstjänstlivet, och kunde sjungas av såväl präster som av körer, och dels som ett inslag i klostrens tidegärd (de böner som man skulle be varje dag i ett kloster). Den gregorianska sången bestod både av solopartier och körpartier men var alltid enstämmig. Innehållet var givetvis religiöst och syftet var att med sin sång hylla Gud. Ett exempel på en kompositör av gregoriansk sång är en tysk abbedissa som var en verkligt fascinerande medeltida storhet: Hildegard av Bingen.
Hildegard av Bingen (1098-1179)
Hildegard föddes in i en tysk adelssläkt från trakterna kring floden Rhen. Hon var ett märkligt barn som kunde chocka sin omgivning genom at
t förutsäga framtiden eller berätta om platser hon aldrig varit på. Så man kan nog säga att det var ganska naturligt att hon placerades av föräldrarna i ett kloster. Där kom hon med tiden att bli en stor personlighet och en mycket lärd person som brevväxlade med både påven och andra teologiska storheter. Hon hade många religiösa visioner som hon skrev ner, hon forskade inom naturvetenskap (inte minst inom medicin) och skrev öppenhjärtiga verk om kroppen, inte minst kvinnokroppen. Hon backade inte ens från att ta upp känsliga ämnen som kvinnlig sexualitet. Idag är hon nog mest känd som kompositör av olika vokala verk med religiöst innehåll. Hennes musik hör till den gregorianska sången och behandlar hela tiden religiösa ämnen, till exempel en framsjungen pjäs om dygden och dess kamp mot djävulens frestelser. Den präglades liksom annan gregoriansk musik av harmoni och lugn som skulle frammana en bild av gudomlighet och himmel.
Till avsnitt 3.5 Idéutveckling och vetenskap under medeltiden