Grekland
Antiken anses allmänt ha inletts under 700-talet före Kristus. Då återupptäckte grekerna skriftspråket. Man hade tagit alfabetet från fenicierna och lagt till vokaler och därmed skapat vårt alfabete. De första stora antika verken skapas nu: Iliaden och Odyssén som troligen skrevs av Homeros och även andra verk som Teogonin av Hesiodos, som beskrev gudarnas värld. Samtidigt blomstrade handeln och grekerna utvecklades till att mer och mer bli östra Medelhavets främsta handelsfolk.
Under 600-talet skapades något mycket nytt och väldigt specifikt europeiskt: det vetenskapliga tänkandet. Vetenskap hade man tidigare sysslat med i både Egypten och Mesopotamien. Men vetenskapligt tänkande innebär något mer än att mäta vinklar och observera stjärnhimlen. Det nya som grekerna bidrog med var att försöka hitta svar på alla frågor med hjälp av vetenskapen och det logiska tänkandet. Man funderade över saker som tidigare kulturer överlåtit åt religionen att besvara. Vad är världen? Varför finns vi? Vad är att veta något? Vad är matematik egentligen? Denna typ av frågor började grekerna försöka hitta svar på genom vetenskapen och genom förnuftet, och inte anlita prästerskap och orakelsvar. Redan här ser vi det som sedan kom att bli en röd tråd i Europa: tilltron till det rationella. Man nöjer sig inte med svar från religiösa auktoriteter. Man vill kunna bevisa saker med förnuftet.
Nu kanske någon tänker att orakelsvar och mäktiga präster var mycket typiskt för grekerna, se bara på oraklet i Delfi och dess prästerskap. Men saken är den att jämfört med många andra kulturer hade prästerskapet ett ovanligt litet inflytande över samhället. Det finns skäl till att oraklet i Delfi och dess apolloniska prästerskap får mycket stor uppmärksamhet: det var väldigt ovanligt med detta i Grekland! Hur många mäktiga präster vid Parthenon i Athen har man hört talas om? Nej, just det. Denna relativt svaga roll för prästerskapet öppnade upp möjligheter för de som ville tänka nytt och utmana gamla föreställningar. Dessutom hade grekerna ingen motsvarighet till bibeln, där sanningen uppenbarades. Det fanns ingen som egentligen visste exakt vad som var gudarnas vilja.
Det område i Grekland som utvecklade det vetenskapliga tänkandet ligger idag i Turkiet. Det var i de så kallade joniska städerna på den turkiska västkusten (då kallat Mindre Asien) som man tog dessa nya steg i tänkandet. Den främsta staden var Miletos och därifrån kom den första kända så kallade joniska naturfilosofen Thales.
Även om många städer och öar har betytt mycket för den grekiska kulturens utveckling så intar ändå staden Athen en särställning. Under 400-talet före Kristus skedde här en stor utveckling inom många olika områden: teatern uppfanns och blev en viktig konstform, arkitekturen och skulpturkonsten blev mer framstående än tidigare och filosofin grundlades som ämne. Dessutom skapade man ett nytt styrelseskick som kom att inspirera eftervärlden: demokratin.
Efter Athens förlust år 404 f.Kr. i kriget mot Sparta var Athens tid som stormakt över. I Athen fortsatte filosofer som Platon, Aristoteles, Zenon (som utvecklade stoicismen) och Epikuros att utveckla filosofin och det vetenskapliga tänkandet och man fortsatte skriva pjäser, främst komedier, som blev stilbildande.
Det sista stora steget som den grekiska kulturen tog var när Alexander den store i slutet av 300-talet invaderade hela Persien och spred den grekiska kulturen till helt nya områden. Grekiska städer bildades som Palmyra och Pergamon och i Egypten skapades den största staden av dem alla: Alexandria. Den hellenistiska tiden hade inletts och under några hundra år kom flera stora upptäckter att göras till exempel av matematikern Arkimedes, geografen Strabon och astronomen Ptolemaios.
Men när vi går in i 200-talet före Kristus så har en annan makt börjat dominera Medelhavsområdet: Romarriket.
Rom
Staden Rom i mellersta Italien anses har grundats på 800-talet före Kristus och förde länge en tynande tillvaro, ofta löd det under andra riken som till exempel det etruskiska riket. Men med tiden kom romarna att vinna sin frihet och sakta men säkert växte deras rike. Till en början tog man mest över grannars områden men med tiden kom man att vinna större områden även utanför Italien. Det stora genombrottet kom på 200-talet före Kristus när den nordafrikanska stormakten Karthago besegrades i en serie blodiga krig. Sedan rullade det på och vid tiden för Kristi födelse hade hela Medelhavet blivit ett romerskt hav. 
En sak som är viktig att förstå om romarna var att de under lång tid hade en mycket tudelad syn på sig själva: å ena sidan såg man sig som starka och skickliga krigare och organisatörer, och därför lämpliga att skapa ett stort imperium, men å andra sidan så betraktade man sig själva som en slags obildad kusin från landet rent kulturellt. Det tog man istället över från grekerna, och det är ett av skälen till att den grekiska kulturen har fått ett så stort inflytande över Europa. Den grekiska litteraturen, konsten, arkitekturen och mycket annat tog man över med hull och hår och utvecklade inte så särskilt mycket av det, åtminstone inte på ett sådant sätt att det satte några betydande avtryck. Författare som Vergilius och Ovidius kom att skapa litterära mästerverk och det fanns andra goda konstnärer i Rom, men totalt sett så är det grekiska bidraget på detta område klart större än det romerska. Den som kanske ändå sticker ut lite extra är den store talaren Cicero, vars tal fortfarande ses som retoriska mästerverk.
Vad består då det romerska arvet av? Det handlar om väldigt olika saker som till exempel ingenjörskonst (till exempel vägbyggande och akvedukter), lagstiftning (den romerska rätten har haft ett stort inflytande över lagstiftningen i många länder), organisation och inte minst språk (latin).
[sg_popup id=”2″ event=”click”]Latinets historia – video[/sg_popup]
Om du vill läsa mer om hur latinet fungerar som språk och vilka avtryck det gjort kan du klicka här.
Det kanske tyngsta romerska arvet kom dock sent in i bilden. Det var en underground-religion som fört en spirande men oglamorös tillvaro sedan första århundradet efter Kristus: kristendomen.